Man kan faktiskt somna kl 22 fastän man är i en storstad. Det var iallafall vad jag gjorde igår. Men det var ju en helspäckad dag.
Vi vaknade ganska tidigt och åt vår minimala frukost. Det blev det som var kvar i kylskåpet och som passar sig till frukost. Lite ost. Och så lite ost och så lite mer ost. Sedan tog vi vår lilla Punto och körde tillbaka till uthyrningen vid flygplatsen. Jag måste berömma min fantastiska chaufför. Hon kör som en gud (såklart med hjälp av en fantastisk kartläsare ;-)) och klarar ut alla situationer galant. Iallafall så gick det som smort och vi satt redan vid tiotiden på expresståget till Milano. Efter att vi hittat vårt fina hotell Mokinba (tyvärr hade de dålig wifi) då intog vi Milano. Där ägnade vi dagen åt att driva runt på gatorna, äta, ta en löptur i en park (fastän det var helt platt så hade jag fortfarande otrolig träningsvärk i låren), tittat på den fina Domen (heter det så?) och så köpte vi bussbiljett till turistbussen som vi idag har åkt runt med och sett stan. Idag har vi också shoppat lite. Och naturligtvis ätit lite pizza. Det är ju inte lite bröd de stoppar i sig i det här landet. Min mage har inte älskat det hela tiden direkt, men det har ofta varit gott och väldigt välbehövligt. Det är något som Linda och jag ska bli bättre på förresten. Att äta i tid. Alltså innan man blir sådär vrålhungrig att man stoppar i sig precis vad som helst. Men det blir ju ofta så när man är på jakt efter den perfekta restaurangen :-)
Vi har utvärderat lite och kommit fram till lite saker:
1. Vi trivs mycket bättre i naturen än storstaden. Skog och berg är vår grej.
2. Ät innan du blir vrålhungrig.
3. Turistbussar är underskattat. Bästa sättet att upptäcka en storstad.
4. Man saknar sin familj snabbare än man tror.
5. Att gå och lägga sig vid tio är ok om man är på semester.
6. Italienare har inga skrattmuskler.
7. Om ingen på restaurangen äter utan bara sitter och dricker något så ska du göra likadant. Förmodligen har de inget gott käk.
8. Man måste ha minst ett äventyr om dagen. Gärna ett sånt som är lite svårt att kontrollera. Kan vara att din färdväg på cykel genom okänd mark inte alls blir som du tänkt dig eller att du inte kan bestämma hur bilarna du möter tänker köra när du möter dem på en smal väg.
9. Det är viktigt med bra resesällskap!
Nu längtar vi båda två hem. Tror i och för sig att mitt äventyr inte är över än. Jag ska med en flygbuss till Linköping och sen promenera en bit till bilen som Peter parkerat på specialställe och sen åka hem. Kanske är jag hemma kl två i natt. Om allt går som det ska...
Ha det bra!
Just det, två efterlysningar har jag. Vad heter blomman/busken/klätterväxten som vi tagit med oss hem av?
Hur funkar det där med svävande människor?
