måndag 14 mars 2016

När många undrar...

Nu är det dags att skriva något igen. Det är när det blir för många som skickar meddelande och undrar hur läget är. Då kan det vara dags att skriva något.
Det har ju inte varit en väldigt rolig vecka, det kan jag ju inte påstå. Åkte iväg på ny lungröntgen som visade en kraftig lunginflammation och att de där jäkla svamparna var kvar. Denna kombo var inte den bästa. Inflammationen finns framförallt på ett ställe och det är lååångt ner i hörnet på lungsäcken och det gör något så djävulskt ont där. Det känns som om en kniv dras runt. Sedan sprider sig smärtan så att det gör liksom ont i hela högra sidan, ända upp i axeln. På nätterna får jag ibland sitta upp i sängen för att stå ut. Äter morfintabletter mot det lite då och då. De hjälper för det mesta. Men såklart har jag feber också och den blir jag alldeles matt av. En del dagar går den knappt ner under 38 grader. Och det är jäkligt jobbigt att nästan ständigt ha så hög feber, 38-39,5. Det var många kvällar förra veckan där jag bara grät. Av utmattning och frustration. Är så in i h....,e trött på det här. I torsdags satte de in ett antibiotika som ska vara någon superduperdundergrej. Men för att verkligen vara säker på att jag får bort den här skiten så ska jag ha den i 2-3 veckor... Men, förhoppningsvis kan jag få åka hem och sedan åka hit dagtid för att ta den. Vi får väl se.
.
.
.
.
.
.
Nu är klockan 16.15 och jag återupptar skrivandet. Ronden kom förbi innan på förmiddagen och knäckte mig lite. Dels så vill de göra en ny bronkoskopi eftersom svamparnas namn fortfarande är lite ovissa och så var det dags för sk kapillärdiff och nytt benmärgsprov. I de senare proven kan man se hur jag och cancern mår, Så idag har vi tagit dessa två prover. Dr P fick ta mitt benmärgsprov, han är kung på det! Det känns knappt.  Bronkoskopin vet jag inget om än. Vi får väl se när det är dags för nerdrogning igen. Benmärgsprovet tar väl några dagar att få svar på, men faktiskt så fick jag nyss reda på kapillärdiffen och den visar att det inte finns några blaster i blodet. Och det är ju bra! Men jag kan ju erkänna att jag är rätt nervös inför båda dessa fast på olika sätt.








Igår var jag med och kollade på friidrott. Måns och hans kompis Oscar tävlade här i Campushallen. Det gick bra för dem båda. I höjdhopp var det riktigt spännande då det blev en duell dem emellan om de två främsta platserna. Jag vågade knappt titta när Måns hoppade. Men det slutade med guld och pers för Måns på 1.28 och silver och pers för Oscar på 1.25. Jättekul för båda! Sedan blev de på 3:e plats i en mixstafett för dem båda samt en 3:e plats för Oscar i längd. Det var kul att få vara med och titta. Jon tröttnade lite så han och jag åkte tillbaka till US på eftermiddagen och kröp ner i min säng och kollade på Frost medan Måns tävlade klart.


Jag hade finbesök av alla mina grabbar i lördags eftermiddag (hade i och för sig finbesök på förmiddagen också av vännen K (puss!)). De tycker ju att det är rätt ok att vara här. Jag har svårt att fatta det. Själv vill jag ju bara åka härifrån.

Annars ser veckan väldigt lugn (seg) ut. Jag hoppas naturligtvis på hemgång. Men det gör jag ju alltid.

Hoppas ni har det bra allihop. Kramas ordentligt.

söndag 6 mars 2016

Min säng

Hade fantastiska dagar hemma i veckan. Tyvärr steg inte de vita mer, utan sjönk till nästa dag så det blev ingen tårta bakad. I fredags när jag var hemma och var ute på en långpromenad med vännen Kristina så ringer den bästa dr Anna och frågar om jag skulle vilja sova hemma i helgen? Ganska lätt att svara på den frågan faktiskt. Hon hade jouren över helgen och vi bestämde att jag skulle komma in på lördag förmiddag för att få några tabletter som jag inte hade fått med mig tillräckligt av eftersom jag inte visst att jag skulle bli hemma. Så jag åkte in hit igår och så tog de lite prover också. Och självklart så hade mitt crp (sänkan) stigit rätt rejält, men ändå hade de vita hoppat upp till 0,1 igen. Men Anna tyckte att det vore bra om jag blev kvar så skulle vi kolla vad som hände tills idag, söndag. Hon trodde inte att det var något eftersom detta kan hända när de vita håller på att stiga. (Det är så mycket man inte förstår...) Självklart blev jag besviken, men ändå vet jag ju att det kan bli så här. Men... jag hade inte tänkt att det skulle bli något av det. Febern dök upp som ett brev på posten precis när Peter och barnen kom in på kvällen. 39 grader bara så där. Och jag blev så himla ledsen. Är så trött på allt detta som hela tiden händer. Man får verkligen inte ha några förväntningar och det är så sant att det är en dag i taget som gäller. Så nu är jag satt på antibiotika igen och det tar ytterligare någon vecka innan de små vita rör på sig. Inte yippie alls.

Fredagen var en väldigt bra dag. Fick besök av Anderssons tidigt på eftermiddagen. Vi hängde lite och så blev det en fika när barnen och Peter kom hem vid tre. Sen var Kicki och jag ute och gick och jag fick reda på att jag skulle få sova hemma. Lagade mat och tog ett glas vin med detta trevliga sällskap på kvällen. Det var sååå gott! Min säng sedan. Alltså, vilket fluffigt täcke och vilken skön madrass och jag kände inte att jag höll på att ramla ur sängen för att den är för smal. Lakanen luktade gott och Peter låg bredvid. Helt fantastiskt. Det var värt mycket. Jon var väldigt nöjd med att jag sov hemma. Jag tror att han tog det hårdast att jag är tillbaka här igen.

Förstår att ni alla kollar på Vasan idag. I såna fall har ni ju inte undgått de två Björkforsåkarna, Robert och Martin. Det går ju så bra! De har fått rätt mycket tv-tid båda två. Nyss var Robert på 58:e plats och Martin på 83:e.  Jag är sååå stolt. Det är ju väldigt roligt med Stephan från Lilla Sportspegeln också. Jag undrar om han klarar det? Om ni inte har sett inslagen på Vinterstudion med hans träning så rekommenderar jag det. När han åker rullskidor ser det helt livsfarligt ut.

Resten av den här dagen kommer nog tillbringas i sängen lite halvsovandes. Hade 39 grader inatt också och är lite sliten. Känner att den är på gång nu igen, den där febern. Alvedon brukar funka bra på mig som tur är.

Ha det gott och heja Robert och Martin!!!

onsdag 2 mars 2016

15 dagar

Sverige, vi har ett resultat! Fredrikas små vita lejon har nu stigit och är nu ÖVER 0,1. Efter att i 15 dagar hållit sig under 0,1 har de nu valt att börja stiga. Tack tack! Det finns chans till ett nytt immunförsvar alltså. Fantastiskt! Benmärgen behövde bara vila rätt länge innan den bestämde sig för att börja producera vita blodkroppar igen. Men jag är tacksam för att den nu visat att den är vid liv. Nu får vi se vilken hastighet den bestämmer sig för att ha. Men mitt tålamod är ju på topp för tillfället så jag kan vänta. 

Har fått komma hem varje dag denna vecka och jag tror nog att det fortsätter så framöver. Ser inte någon anledning till att det skulle ändras. Igår sydde jag upp några gardiner när jag var hemma och så var Peter och jag på långpromenad i skogen. Idag vet jag inte riktigt vad jag gjort. Tvättat lite och pysslat lite allmänt. Gått kvällspromenad med en vän. Imorgon ska jag baka tårta. Har sagt att när de vita stiger så ska jag bjuda personalen här på tårta. Så jag tänkte att de kunde få lite extra till sitt fredagsfika. 

Har ju träffat tjock-Zelda där hemma och försökt ta något kort där man ser hur stor hon är. Men det är inte så lätt. Man ser inte riktigt hennes tjockhet. Kanske lite. Tycker hon ser ganska fin ut på bilderna. Jag kanske är taskig mot henne. Förlåt Zelda.



Fick med en påse med diverse saker härifrån, sprutor av olika slag, munskydd, handskar mm till Jon. Så igår kväll lekte han doktor med oss. Kanske ett framtida yrke? Men då måste han nog börja gilla skolan bättre. Måns blev också lite inspirerad och körde hjärt och lungräddning på nallen.




Nu ska jag kolla på Sveriges mästerkock. Trevlig kväll på er!











tisdag 1 mars 2016

Tobiasregistret

Tänkte slå ett slag för hur viktigt det är att det finns människor som donerar stamceller. Många av er har säkert via min blogg hört talas om Tobiasregistret. Annars finns det att läsa om här: http://www.tobiasregistret.se/

Min mamma skickade en artikel som har varit i Hallands Nyheter de senaste dagarna. Den handlar om Olof som donerat stamceller. Det finns även två program i verkligheten i P3 som man kan lyssna på, de handlar också om Olof.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=3052


http://hn.se/nyheter/varberg/1.4753103-olofs-stamceller-kan-radda-ett-barn







Kolla vad jag bakade igår!