Mycket har hänt. Jag har inte orkat skriva och det av olika anledningar. Dels har jag mått väldigt fysiskt dåligt pga problemen i lungorna och dels har jag mått väldigt psykiskt dåligt pga problemen i lungorna och hela denna ruttna situation. Och det är ju inte kul att bara skriva om elände.
Med undantag för två nätter på US förra veckan så har jag sovit hemma i nästan två veckor. Har ändå varit inne en gång per dag för att få svampmedicin så det har inte varit så avkopplande. Förra veckan fick jag ett dränage insatt för att ta bort pleuravätska från lungsäcken. Det var inte särskilt skönt på något sätt alls. Varken att ha det eller ta bort det. Aaaaaj! Men visst, det var effektivt! Helt plötsligt slutade jag somna av trötthet vid matbordet och jag orkade gå från parkeringen i annan takt än att släpa benen efter mig. Vi firade faktiskt det hela genom att ta en helg i Stockholm hela familjen. Det var fantastiskt skönt, trevligt och mysigt.
Mina värden som har med själva leukemin är tydligen väldigt bra. Det känns skönt. Men, ja, det kommer ett men... Svampen finns kvar och den måste bort för att vi ska kunna gå vidare. Annars är det liksom kört. Så det är bl a denna oro som har funnits i mig den senaste tiden och även en viss uppgivenhet som nog beror på psykisk utmattning. Många krokodiltårar har fallit. Både här och där och då och nu. Hela tiden och när som helst. Jag har ju kämpat och kämpat. Jag vill ju ha utdelning. Nu!!!
På röntgenbilder har man kunnat se att set finns en förändring där bak och långt ner i min högra lunga. Det är som en ring som är 7,4 cm stor. I mitten är det ett hål. Det verkar som svampmedicinen inte kommer åt denna ansamling. Troligtvis är svampen inkapslad på något sätt. Så igår tog vi beslutet att operera bort det hela. Det är enda möjligheten att få bort det. Kommer ske i mitten av nästa vecka. Jag tycker det känns väldigt obehagligt. Inte själva operationen, för det gör de ju dagligen. Och jag kommer klara mig jättebra utan denna bit av lungan. Men det är att ligga där med slangar hit och dit och sen gillar jag verkligen inte när det gör ont. Och det kommer det att göra efteråt. Har ju testat morfin och det funkar ju bra, ha ha!
Men fatta vad svampen ställt till med. Vilken utdragen process det har blivit. Det känns så irriterande. Samtidigt är ju även detta något som inte har kunnat göra något åt. Har i allafall sedan i onsdags fått hemsjukvård, vilket betyder att det kommer hem en sköterska och hänger min medicin. Sedan kommer han/hon tillbaka efter 2 h och plockar bort den. Underbart, jag slipper åka till US! Men att det skulle ta sån tid att ordna det...
Har lite svårt att vara ensam, det blir för mycket tankar. Är tacksam för er som hängt med mig in för att få svampmedicinen på dagarna eller kommit hit och käkat, fikat eller promenerat. Det betyder mycket. Nu har jag haft mamsen här i några dagar, det är också bra, men hon får ju också jobba lite ;)
I helgen blir det att heja på P08 som ska spela fotboll mot Sturefors. Jon är faktiskt taggad, det är kul! Han tycket t o m att det ska bli roligt med träning ikväll.
Har en övrig fråga också. Vem är givaren av den fina kruka med blommor i som står på vår trappa? Måns var ensam hemma när den levererades och av honom får man inget riktigt svar. Jag tackar i allafall jättemycket!
Ha det fint!
Fredrika
