Först måste jag ännu en gång tacka för alla hälsningar, bidrag och annat deltagande i samband med begravningen. Det har varit en strid ström av bidrag till Blodcancerfonden. Totalt över 130 bidrag. Och hur många namn det varit totalt på dessa bidrag har jag inte orkat summera. För ett tag sedan fick jag ett tack från Blodcancerfonden, det hade då kommit in över 30.000:-! Och det har kommit fler bidrag sedan dess, det senaste nu i veckan som gick.
Sitter och tittar i det minnesalbum jag fått från begravningsbyrån. Där finns alla hälsningar vi fått via Blodcancerfonden. Det är en härlig spridning på varifrån de kommer. Det är släkt till Ika, släkt till mig, barndomsvänner, kollegor till Ika, kollegor till mig, Rimforsabor, studiekamrater, gamla elever, idrottskompisar, föreningar mfl. Och en massa folk jag inte vet vilka det är. Alla har ni lämnat fina hälsningar som jag läst många gånger. Tack!
Har fått höra att Målilla OK hade en tyst minut för Fredrika på sin tävling strax efter Fredrika bortgång, en stund som var riktigt fin enligt de som var där. Önskar jag varit där, men det var uteslutet då. Dessutom skänkte man alla parkeringsavgifter till Blodcancerfonden. Ska ha dragit in över 3000:-. Stort!
Ni är så många som varit med och bidragit att vi bestämt oss för att inte skicka ut några tackkort. Det hoppas jag ni har förståelse för. Detta är vårt tack till er.
 |
| En bild från i fredags. Sten borde komma när som helst. Kan rekommendera att ta en tur ut till Tjärstad kyrka och växla några ord med Ika. |
Vi saknar förstås Ika. Väldigt mycket. Men annars rullar allt på här. När Ika hade gått bort så var alla noga med att vi inte skulle ha några krav på oss, tex orkade inte barnen göra läxan så behövde de inte. Det skulle vi ta tag i i höst istället. Nu är vi där, nu måste vi ta tag i livet. Och det går bra så här långt.
Jag jobbar och barnen är i skolan. Och alla aktiviteter har dragit igång. Jag mår bra och barnen mår bra. Visst har vi våra svackor, men de kommer mer och mer sällan nu.
En stor anledning till att vi mår bra är att vi haft en riktigt bra sommar - en sommar där vi alla hade ledigt hela sommarlovet och åkte runt på en massa roliga saker. Eller varit hemma och haft det bra tillsammans.
Det är bara att inse att vi har en hel del riktiga vänner ute i landet, som verkligen gått in för att ta hand om oss. Det känns fantastiskt bra. Så väl på plats hos eller med er har vi haft det väldigt bra, även om vi hela tiden känt att en person saknats. Jobbigast har det varit när man varit hemma och packat och fixat. Då har vi saknat vår Ika. Och när vi rest, när vi närmat oss varje resmål så har det alltid varit till ett ställe man varit med Ika. Då kommer de jobbiga tankarna.
Barnen tar det hela väldigt bra. Vi pratar om Ika varje dag. Som om det vore det naturligaste som fanns. Så ville Ika ha det och det kommer vi fortsätta göra. Mycket av hennes grejer är fortfarande kvar, det har känts naturligt. Men nu börjar vi plocka undan lite undan för undan. Det känns också naturligt. Mycket känns naturligt samtidigt som allt är jättekonstigt...
Det blev ett kort och rörigt inlägg detta. Men jag hoppats jag fått sagt att jag är jättetacksam för allt deltagande ni visat i samband med begravningen. Och att vi mår förhållandevis bra.
Förmodligen blir detta sista blogginlägget. Blogga var Fredrika grej, inte min. Kollade statistiken. Totalt över 134.000 sidvisningar! 20 sidvisningar bara igår, trots att inga uppdateringar gjorts på länge. Helt fantastiskt.
Avslutar med tre bilder på två fantastiska pojkar. Mina två idoler. Hur coola som helst. Så kloka. Så fina. Bilderna är tagna på en av sommarens stora höjdpunkter, midsommar i Trosa med bästa vännerna följt av Stockholmsresa där vi såg de stora idolerna Marcus & Martinus.
/Peter
