Det har blivit dags att skriva lite igen. Dagarna går och saker och ting både händer och händer inte. På vårfronten så händer det ju de mest fantastiska saker. Vildsvinen bökar mer än vanligt och förstör (tycker i alla fall jag) den fina skogen. Sedan har ju tussilagon dykt upp, fåglarna kvittrar och hundbajspåsar dyker upp lite här och där. Jag tillbringar några timmar om dagen utomhus, mestadels i skogen. Antingen stavgångar eller småjoggar jag (jag vet, stavar är en tantsport, men det passar mig just nu) och så har jag cyklat pyttelite. Men eftersom varje uppförsbacke är så enormt jobbig så är det inte så kul att cykla. Det tar liksom stopp för ofta. Funderar på att börja klättra upp för branter också. Det ser inbjudande ut. Nu menar jag alltså små branter med en massa fina skrevor att sätta fötterna i. Kanske en ny sport, brant-parcour. Det kan vara äldsta sonen som jag blivit inspirerad av. Han parcourar jämt nuförtiden. Vi var i Stockholm i helgen och han konstaterade att där fanns det lite mer staket, trappor, räcken och annat utmanande för såna där hoppare och springare som han. I Rimforsa är det lite mer begränsat. Som tur är...
Stockholmshelgen var så bra! Vi började med genrep på Mello i fredagskväll. Hade plats precis bredvid greenroom så att Måns kunde ropa på både Måns Z, Erik S och Hasse och så vinkade de tillbaka. Wow! På lördagen var det dags för Jons höjdpunkt - Vasamuseet. Han hoppade av glädje när han på långt håll såg masterna på taket ovanför museet. Sen gick vi runt och konstaterade att allt som vi läst hemma och sett på film stämde, dvs antalet kanoner, hur långt och högt skeppet var och antalet våningar mm. I söndags shoppade vi. Sen sov båda barnen hela vägen hem.
Imorgon ska jag till US för att stoppa in lite fler donatorceller. Har haft ett par mentalt jobbiga veckor sedan jag fick reda på att de nya cellerna inte riktigt sköter sig. De vill liksom inte ta över i min kropp. Det finns för mycket av gamla Fredrika kvar. Detta är något kan hända, men inget som jag ville skulle hända. Man vill ju bara att det flyter på. Fick ta en ny benmärg för ett tag sedan och den var ok. Men jag blir rätt stressad över allt detta. Mina fina doktorer säger att det är lugnt och att de har koll på läget och att jag inte ska oroa mig. Lätt för dem att säga!!! Hur som helst. Det finns lite donatorceller nedfrysta och imorgon ska jag får mig en dos och detta ska förhoppningsvis sätta fart på de som redan finns. Vi håller alla tummar för det tycker jag. Orkar liksom inte med en massa strul.
Just det jag har fått ganska mycket hår nu. Färgen är odefinierbar (faktiskt inte bara grå). Det är nästan dags att börja ansa lite. Nacken är rätt lång. Fjunen i ansiktet finns kvar, funderar dock på att köra med en rakapparat och ta bort dem. Det var ju ok när det var kallt ute, men nu börjar det bli lite väl svettigt...
Förresten, det där med tantsport. Jag fyller ju 40 i år. Men då är man väl inte tant?????
Ha det gott!
/Fredrika
