söndag 28 februari 2016

Tjock katt

Åkte hemåt vid niotiden idag också. Så gött! Tog en promenad till fam A-H, lämnade Jon där för lek. Foten/benet funkar faktiskt bättre. Har inte lika ont och foten "droppar" liksom inte längre. Nu känns det mest knasigt för att känseln är lite borta. Men jag tror att det kommer ge med sig. Peter var ute och cyklade på förmiddagen och Måns var på innebandyträning. Jag ägnade mig åt att städa lite. Det var väldigt avkopplande och trevligt. Nu var det väl inte så att det egentligen var så smutsigt, men det kändes bra att göra lite nytta ändå. Tömde frysen på lite olika rester till lunch. Åt bl a upp revbensspjällen från julafton. Peter har fått en laddning med färdig mat ända från Målilla (tack Fikan!) så frysen började bli lite full. Helt underbart med människor som tänker så smart (tack Ann Marie också!).

Har försökt att gosa med vår kattunge Zelda. Kattunge och kattunge, hon är gigantisk. Tror att hon är född i juli, så hon är alltså ca 7 månader. Jättestor! Peter och barnen har börjat kalla henne för tjock och det är hon verkligen. Det liksom bara väller ut. Jon är ansvarig för maten och jag tror att han sköter det bra. Idag fick de mat en gång och de äter inte ens upp det. Men jag tror att det är brist på motion. Hon måste ut i solen och jaga löv eller vad som helst. Det är en lat katt. Jag tycker inte ens att hon är fin längre. Får man säga så om sin katt? Jag måste nog tänka om. Kan inte vara så elak. Det är ju bara en katt. En tjock katt som inte är särskilt social heller. Messi däremot, hon är gosig och len och fin. Tänk om det är något fel på Zelda? Men hon är ju kastrerad och då kollade de väl upp henne. I och för sig tyckte de att hon var tjock då också...

Strax utanför Rimforsa finns det vackra berget Klevberget som vi brukar besöka. Så här vintertid finns det jättefina isformationer nedanför berget och jag fick tips om dessa igår. Därför hämtade vi Jon på eftermiddagen och åkte dit. Började med att gå upp till utsiktsplatsen och fika och sedan tog vi och kollade på isen. Det är verkligen jättehäftigt. Åk dit, om ni kan. Ligger till höger om stigen som går upp mot utsiktspunkten mitt emot infarten till Hallstad ängar. Jon lekte att han var isforskare. Naturligtvis hade vi med oss en istapp hem som nu ligger i frysen.






Innan Peter skjutsade tillbaka mig till US ikväll käkade vi mat, lagade nudelsallad med lövbiff och mango, lime, paprika, broccoli, gurka, ingefära och vitlök. Det är verkligen en fröjd att laga mat. Sen stoppade jag Jon i badet och sa hej då till sönerna och åkte. En helt fantastisk dag idag också. Vet inte hur veckan kommer bli, men jag tycker att detta koncept funkar bra. Jag är hemma om dagarna och kommer hit på natten och de tar sina prover på morgonen, vi rondar och sen åker jag tillbaka hem. Så kan vi väl fortsätta tills något händer med de där små vita. För de verkar vara väldigt sega, Förstår inte varför jag ska sitta och uggla här på dagarna i denna tråkiga miljö när jag mår mycket bättre hemma just nu?

Här finns en film från utflykten till Isaberg i måndags:

https://www.youtube.com/watch?v=t29l7fApVpw

Sov gott!

/F




lördag 27 februari 2016

Ganska lycklig faktiskt




Jag har varit hemma idag. Utsläppt. Frisläppt. På permission. Helt underbart. Kom på detta geniala igår och frågade då dr K om det var möjligt att jag kunde få åka hem under dagen. Efter lite påfyllning av trombocyter kom Peter och hämtade mig vid tio. Nu är klockan åtta på kvällen och jag är tillbaka. Kan absolut inte klaga över denna dag. Jag har bakat och lagat mat. Städat och plockat, hängt, vikt och strukit tvätt. Lyssnat på barnens tjat, gosat med dem och varit ute på familjepromenad i det fantastiska vädret. Satt länge ute i solen och njöt. Hann till och med sitta en stund i soffan innan jag blev skjutsad tillbaka. Tror inte att någon av er kan förstå hur skönt detta varit. En helt vanlig dag. Fast en högst ovanlig dag för mig som läget varit sista veckorna. Jag är ju fortfarande utan immunförsvar, vilket innebär att vi undviker andra människor när jag är hemma, men jag är utan infektion och de övriga värdena är ok och så har jag ju ingen speciell behandling just nu. Om kroppen och dr P (som jobbar i helgen) är med mig så tror jag att det kan bli samma koncept imorgon. Jag tog för säkerhets skull med mig kärleksmums till personalens söndagsfika imorgon. Tänkte att dr P skulle bli mer medgörlig då...

Jag hoppas att alla ni andra också haft en fin dag och njutit av det fina vädret.

Här kommer några bilder. Observera att jag lagat fläskfilé med bacon och champinjoner samt potatisgratäng och bakat kärleksmums som jag längtade efter :)










fredag 26 februari 2016

Fyra veckor

Idag är det alltså fyra veckor sedan jag blev inlagd. Japp. Och nej, de veckorna har INTE gått snabbt. Inte på något sätt. Däremot kan man ju förundras över att det ändå är en hel vecka sedan som jag gjorde min MR och hade den jobbigaste fredagen på länge. Vad har jag gjort i den veckan som gått? Det är märkligt att tiden liksom bara går. Man flyter med. Dagarna här är ju rätt lika, fast ändå inte. Jag har ju mina rutiner, speciellt på morgonen. Men sedan kan ju vad som helst hända under dagen. Antingen är det besök eller kommer de på att jag ska på någon liten provtagning eller lungröntgen. Det är ju inte så att det är särskilt stressigt eller så. Snarare tvärtom. Det går seeeeegt. Och vissa dagar är det så att jag får massor med besök. Det kan t om bli så att jag måste tacka nej. Tänk, vilken tur jag har! Är så tacksam över alla som hör av sig. Sen blir det ju så att jag inte alltid orkar eller det inte passar att jag svarar när ni skickar meddelande eller ringer. Ibland glömmer jag bort att svara. Men jag uppskattar alla som hör av sig.

Just nu är det väl inget nytt att berätta. Jag har något litet virus i lungorna, men det verkar inte göra så mycket skada just nu. Och sen är det ju den där mögelsvampen. Men efter gårdagens röntgen så ser det fint ut i lungorna nu. Så de där grejerna ska inte ställa till med något just nu. Det är de vita som vi fortfarande väntar på. Men dr K är lugn och då är jag lugn. Mina övriga blodvärden ser fina ut. Så, det är bara att ha tålamod. Puh!
et
Igår var familjen i Dackestupet i Virserum och åkte skidor. Tror att de hade en bra dag. Finns bilder här: https://plus.google.com/photos/101852496598875629027/albums/6255356069609691505

Igår började jag planera vad jag ska baka och laga för mat när jag kommer hem, Vad har ni för favoriter? Ska baka kärleksmums i alla fall. Vet inte varför, men jag har bara fått för mig det. Sen är jag sugen på en riktigt gräddig gryta med fläskfilé och bacon och champinjoner. Och så klart en god frukost. Nu kör jag tre knäckemackor och en tallrik havregrynsgröt. Det låter ju inte så upphetsande, men är väldigt gott. Det är inget fel på min aptit. Jag äter massor. Är så glad att jag känner smak igen. Det kändes ju helt meningslöst att äta när man inte kände smak.

Nu är frågan, ska jag ta en liten promenad innan lunch? Får lunchbesök idag :) Eller ska jag ta det efter? Eller både och. Det är bara så fruktansvärt tråkigt att gå här ute. Jag kan varje väg. Senare i eftermiddag kommer la familia. Det blir trevligt!

Kram på er!

tisdag 23 februari 2016

Snöslask och tulpaner

När jag vaknade i morse så snöade det. Då låtsades jag för en stund att jag var i en stuga på ett fjäll. Men den känslan höll inte i sig så länge för då kom de ju in och skulle ta temp och vikt. Tillbaka till verkligheten. På den här avdelningen behöver man inte rensa sina öron själv för det gör den där örontermometern flera gånger varje dag. Det gäller bara att be dem byta testöra ibland. När jag tittar ut nu så är det slask, så det blev inte så mycket med den där snön.


På avd 13 flyter det på. Jag tycker ju att det är väldigt trist på rummet så nästan jämt hänger jag i dagrummet, som är helt ok, och på kvällarna brukar jag vara i matsalen. Det är ju inte särskilt många patienter som är ute direkt. De flesta håller sig på sitt rum och det är ju säkert för att de inte mår bra. Det är ju lite av lyxen (!) här, att vi har egna rum allihopa. Ibland undviker jag att prata med andra intagna (kan man säga så?) och ibland hittar man någon som inte bara pratar om sjukdomar. Det är ju trots allt väldigt många äldre personer här så jag har ju inte jättemycket gemensamt med dem. Mer än att vi är här då. Men jag har Julia. Hon kom till Sverige från forna Jugoslavien för 49 år sedan. En krutgumma som vet precis vad hon vill. Vi har bestämt att vi inte pratar om sjukdomar. Hon har sitt och jag har mitt. Hennes dilemma just nu är att hon kanske ska få åka hem en sväng, men hon vill inte för då kommer bara hennes man tjata på henne att hon ska äta. Men hon har svårt att äta. Så hon vill helst vara kvar här, hon älskar personalen. Sedan sitter jag här och längtar hem och vill laga mat och vika tvätt och städa eller vad som helst.

Tänkte uppdatera er lite om min fjällning. Nu är det nog bara fotsulorna och händerna kvar Men det är nog snart klart där med.  Resten av kroppen är färdig, len som en babyrumpa. Lite stubbig på huvudet dock. Faktiskt så sitter ögonfransarna och lite ögonbryn kvar fortfarande. Alltid något :)

Hur mår jag då? Jag väntar just nu på Lucia och ronden, men jag tror inte hon har något spännande att säga. Det skulle vara att jag blir av med någon medicin eller så. Igår pratade vi lite och då var mitt hb bra och har legat ganska högt ett tag, så då hoppas de på att trombocyterna ska börja stiga av sig själva. De små vita rackarna ligger kvar under 0.1, de har varit där rätt länge nu. Men, hör och häpna, det är bra! Då rensas benmärgen. Så vi får väl se det som något positivt att jag är kvar så här länge. Det är i alla fall inte något som jag behöver vara nervös över. Och sånt gillar vi ju. En dag i taget. Tålamod. Just det, det kommer lite provsvar från min bronkoskopi då och då. Igår fick vi reda på att jag har en ful liten mögelsvamp (där rök tryffeln) i lungorna. Men den behandlar vi mot nu. Hostan är ju i princip borta. Vi får väl se om det kommer nya provsvar, men jag kan ju inte ha hur mycket konstiga saker i lungorna som helst. Funderar på om det är något mer jag kan gnälla lite över. Mina darrningar i händerna är mycket bättre, det beror nog på att de plockat bort en del medicin. Däremot har jag tappat lite känsel i en fot och så har jag ont i samma ben. Det låter kanske lite larvigt, men man undrar ju liksom hur det kan bli så? Men, än så länge släpar jag ju inte benet efter mig och jag känner ju om någon ställer en stol på den. Så jag chansar på att det går över.

I eftermiddag kommer mina tre favoritkillar hit. Det blir mysigt. Har inte sett Jon sedan förra söndagen, bara pratat i telefon. Han är ju klippt av sitt långa hår så jag kanske inte känner igen min prins. De hade en riktig skiddag i Isaberg igår. Tog en dagsutflykt dit som verkar varit mycket lyckad. Måns hade med en kompis som åker bräda också, tror alla var nöjda. Såklart är det ganska surt att sitta här när de andra är hemma och är lediga. Jag hade nog trott att jag skulle kommit hem tills dess. Och vi skulle ju varit i fjällen också. Så om jag kommenterar taskigt på någon bild ni lägger ut är det bara för att jag är avundsjuk. Men jag ska försöka vara snäll. Det känns bara som om det är en helt annan värld. Det räcker att titta ut och se människorna som går där ute så är det en helt annan värld. Jag säger det igen till er - ta vara på tiden och njut!

För er som vill se några skidbilder från igår:

https://photos.google.com/share/AF1QipOiihiGnuIuA_vtrQSmjB4c29C5Tf5wM-tutsizjmOj9X8ZRmjd7BBhHMcC1NVOcw?key=dG5sOUlBQnNpS3YtYnNkLXI0WWFJTTRuSm90TVJ3


lördag 20 februari 2016

Grattis grabbar



Det var underbart med en utflykt idag. Tänk att få åka iväg och se lite annat. Det skulle jag ju kunna göra annars med, men det blir ju inte av. Och nu var det ju så perfekt när det var en uteaktivitet också eftersom jag inte får vistas inomhus med massa folk. Träffade många bekanta från Rimforsa också, very nice. Men sen var det ju också supergrabbarna som var viktigast att heja på. De körde som gudar. Tjoff, tjoff, tjoff. Varv efter varv. Starka hela tiden. När det var två varv kvar drog Robert ifrån Martin och han var ca 20 sekunder före. Tyvärr var vi tvungna att åka när de hade dessa två varv kvar så jag missade målgången. Här kommer ett urval bilder som Peter (och kanske Måns) tagit. Det är alltså killarna i grön-vit dräkt som var kungarna idag, (Fler bilder finns på BGOIFS fb-sida)

Det här är alltså starten, ca 500 personer var anmälda till Vreta Ski Maraton som var en seedningstävling inför Vasaloppet. 13 varv på en 3,9 lång bana på en golfbana. Martin var hetast här.

Robert i den kluriga svängen där Måns hoppades få se många ramla under dagen. Men faktisk var det fler som ramlade i en annan backe. Har tyvärr inga bilder därifrån.


Efter ca 2 varv hade de ryckt ifrån och sedan blev luckan större och större bakåt (ialla fall med mina mått mätt...) och sedan körde de ihop ända tills Robert ryckte ifrån när det var två varv kvar.



Inte alltid så lätt att komma fram i spåret då det var många människor på få spår som efterhand blev väldigt grötiga och uppkörda.


Visst ser det ut som att de åker som gudar? Det gjorde de. Ni var verkligen bäst idag. Underbart. Önskar er all lycka till i Vasaloppet.

Måns var  kvar hos mig här på sjukan när Peter åkte iväg och fixade nya bindningar till Måns bräda, de gick sönder igår. Det var väldigt mysigt att han honom här, han satt och redigerade bilder och fikade med mig. Familjen har ju sportlov nu. Skönt för dem. Sen har de väl inga direkta planer, men några skiddagar här och där blir det nog. Måns väntar också på att hans nya rosa BMX ska komma hem. Jul och födelsedagspengarna har används till den. Så det blir väl en del cyklande på den också. Om det inte väller in snö förstås.

Kan det var en sån här han har spanat in?

Havregrynsgröt. det är ju underskattat. Min goa sköterska N är alltid så himla omtänksam och undrar ifall hon inte ska fixa något till mig. Har lovat mig omelett, men just då kunde jag inte äta något. Men ikväll blev jag så sugen på gröt. Så när hon kom och frågade beställde jag det. Och herregud vad gott det var. Helt underbart. Det var den godaste havregrynsgröt jag ätit, perfekt kokade gryn med alldeles lagom mycket salt och sedan äppelmos och mjölk till det. Fantastico! Det kanske inte ser så upphetsande ut, men det var jättegott.









Utlovade ju lite bilder på mina fina blommor och något från min fin-fina bok från jobbet. Tack igen! Känner att jag inte kan visa alla fina ord och bilder och inte heller välja ut några, det kan bli känsligt ju ;) Så ni får väl se dem live vid något tillfälle.

God natt!


Lördag och skidtävling

Om en stund ska jag åka på skidtävling. Nej, jag ska inte delta. Det finns ingen klass för inlagda patienter på US. Men jag ska heja på mina fina, snygga och kanonduktiga kompisar, Robert och Martin! De är också storfavoriter på dagens tävling så jag hoppas på seger för någon av dem. Jag har fått permis några timmar. Behövde ett miljöombyte. Och tävlingen går i Vreta Kloster, inte långt härifrån. Perfekt!

De senaste två dagarna har ju inte varit helt perfekta. I torsdags var jag ju nerdrogad och allt var bara jättekonstigt. Men de gjorde det de skulle göra och väl var väl det. Jag tror inte att någon fixar att man ska ner i svalget och sen pilla runt i lungorna utan att bli sövd. Sen fick jag ju tydligen en väldigt stor dos till min ändå ganska lilla kropp. Det konstiga var ju att mina darrningar och lustigheter satt kvar igår. Och visst, det kanske kan sitta i länge. Men ändå. Så då blev det ett litet pådrag här och dr K ville utesluta hjärnhinneinflammation och skickar en remiss på en MR. Puh! Jag vet ju några av er som har gjort det. Det är ju inte mysigt på något sätt liksom. Först är man helt uppstirrad innan för vem vet vad de hittar i mitt huvud? Och sen tycker jag nog att damerna på plats kunde berättat att det skulle vara bl a knackande ljud. Jag förstod ju att det skulle låta mycket eftersom jag fick både hörselproppar och hörselskydd innan jag kördes in i röret. Och eftersom det var huvudet som skulle undersökas så höll de ju till där uppe precis hela tiden. Men när det första ljud som jag hör är något som knackar så tror ju jag att det är en av damerna på utsidan och tänker, vad vill hon att jag ska göra nu. Men..., sen kommer k-pistljudet och då förstår jag att det är inte någon razzia i MR-rummet utan det är maskinen som låter. Och så där håller den på, Skithögt. Och så ska man ligga där helt stilla. Panikkänsla. Musiken som skulle komma i öronen dök inte upp. Det var först när det blev några sekunders paus på mitten och hon pratade med mig som det blev lite musik. De sista 10 minuterna. Men den hördes knappt heller. Jag räknade till hundra väldigt sakta hela tiden. Det finns säkert dom som tycker att det är helt ok att göra en MR, men jag tycker det var fruktansvärt jobbigt. Dels att ligga stilla och dels att vara fast. Som tur var visade undersökningen att det inte var något fel på mig. Inte ens att jag är koko i huvudet. Och jag tror egentligen inte att de misstänkte något, men de ville bara vara säkra. Förmodligen är mina darrningar och domningar biverkningar efter all intravenös medicin som de proppar i mig. De har ju hittat problemet i lungorna, något svampbakterie, fick resultatet igår. Inte jättesnäll, men eftersom de misstänkte den redan i början av veckan så har jag ju redan börjat medicinera mot den. SÅ den ska nog försvinna tids nog. Min hosta är ju fantastiskt mycket bättre. Får väl kolla andfåddheten idag när jag ska vara ute och heja.

Fick ett psykbryt igår när jag kom tillbaka efter undersökningen. Kunde inte sluta gråta. När det blir så är det så jobbigt. Jag kan inte heller förklara exakt vad det beror på, men det är ju hela denna situation. Allting är fortfarande ovisst, det har fortfarande inte vänt uppåt, det är skit i lungorna, jag gör MR på huvudet, jag känner inte igen mitt eget beteende ibland, jag darrar och domnar, jag får tusen olika preparat i mig. Ute i korridoren kom dr K. Och säga vad man vill om den mannen, jag gillar honom skarpt, han satte sig ner med mig och bara pratade. Och jag förklarade allt som jag skrev nyss för honom och jag har ju med all rätt anledning att tycka att allt är piss. Och så är det ju det här med att jag vill åka härifrån. Jag längtar ju hem. Tror det eller ej. När jag lugnat ner mig satt jag kvar lite på svarta soffan vid hissarna. Och då kommer dr Lucia. Likadant igen, jag bryter ihop. Men vi går n på hennes kontor och vi kollar alla värden och vi pratar (hon pratar mycket) om allt möjligt. jag får testa lite hudcreme som hon har och så kommer svaren från MR som bevisar att allt var ok. Sitter säkert hos henne en timme. Jag frågar om det går för sig att jag hänger med på skidtävling idag och självklart löser vi det. Måste dock vara tillbaka till 13 för att vi inte ska skjuta på medicinerna alltför länge. Men ändå. Jag får komma härifrån. Sen lägger jag och min underbara nattsköterska L upp en plan för kvällen, natten och morgonen. Alltså, om ni bara visste vilka människor som jobbar här. De är helt underbara, mänskliga och omtänksamma. All kärlek till dem.

Nu är klockan tio och jag måste förbereda mig för att bli upplockad av Peter och Måns. Jon är utackorderad till familjen A, han skulle på kalas senare idag så det var en bra lösning.

Jag fått en så fin bukett med blommor, eller två. Får lägga ut lite bilder sen för jag hinner inte nu. Tack! Sen är det en sak till. Boken från jobbet. Skriver mer om den sen. Men, ni är ju underbara.

Love you all!


torsdag 18 februari 2016

Är det så här att ta en joint?

Jag känner mig berusad. Och en anings svajig när jag går. Ser lite i syne också samt darrig. Whiskyröst har jag också fått. Annars är det rätt ok. Det var mycket som det skulle styras med innan jag skulle iväg till våningen ovanför för att göra bronkoskopi. De skulle sätta en nål på mig, gick inte bra. Så då hämtade de den fantastiska syster A, och vips så var det klart.Tiotusen dropp av olika slag fick jag i förebyggande syfte, två påsar trombocyter, andas något lungutvidgande och ett EKG. Men nu är det gjort och det är inte mycket jag kommer ihåg... Jag minns att jag först fick morfin på rummet, vid 10.30 kördes jag upp till Lungmedicin och där var det en sköterska som gav mig något att inhalera. Sen minns jag egentligen inget mer förrän jag vaknade på mitt rum och klockan var 13. Så det hela gick ju bra. Har egentligen stor minneslucka på två timmar. Men det var det värt. Det är rätt roligt att känns sig lite smålullig och fnittrig. Kanske blir det den roligaste dagen här ;) Hoppas bara att provsvaren kommer snart så vi får reda på vad det är.

Nu sitter jag och väntar på Peter. Han fick i uppdrag att köpa något ätbart till mig. Får börja äta 14.30 idag. Och jag har inte ätit något sedan igår kväll vid nio. Så lite tomt i magen är det.

.
.
.

Nu har Peter gått. Han ska hänga med Jon till frisören och de ska försöka klippa lite kortare. Han ser ut som en blandning av en prins och en virvelvind just nu. I och för sig en väldigt söt sådan.
På fredag ska alla fyror till 12mannabacken. Gissa att Måns är lycklig! Det var faktiskt ett tag sedan vi åkte skidor nu. Jag längtar massor till att åka skidor. Vi skulle ju åka till Funäsfjällen nästa vecka på sportlovet. Hade bokat och betalat in 4 dagar innan jag fick reda på att jag skulle läggas in igen. Men den resan får vi väl spara på. Den resan, och sen öluffningen till Grekland som planerade för förra våren. Trist att inte kunna komma iväg, Men platserna finns ju kvar.

Oj, nu satt jag och somnade rakt upp och ner. Det är väl alla droger som jag fått idag.

När jag var liten umgicks min familj med familjen Nyblom, de hyrde ett ställe utanför Virserum. Jag har många fina minnen av dem och eftersom Johanna hörde av sig för några veckor och berättade lite om sig själv och att hon läste bloggen så tänkte jag bjuda på några bilder till henne och resten av Nyblommorna, och er andra. Ni kan ju njuta av den snygga kläderna, frisyrerna och de fina miljöerna. Personligen tycker jag att det fotot av Nybloms och Johansson i gummibåten är bäst.















onsdag 17 februari 2016

Nadir

Imorgon ska jag göra en bronkoskopi (obs - om någon av er har gjort det så vill jag inte veta hur läskigt det var...), dvs man ska ner med en liten kamera och/eller sug i mina lungor. Det är ju något som satt sig där. Hittills har man inte lyckats konstatera vad det är för något, kan vara ett virus eller svamp. Om det är svamp så hoppas jag på tryffel så att jag kan tjäna lite pengar på det hela. Just nu får jag behandling för både och. Men som sagt, imorgon kommer de ta prov direkt från lungan för att analysera. Hostan är bättre så något av de läkemedel som jag får nu verkar hjälpa lite. Tycker dock att det verkar lite läskigt att det ska stickas ner något i lungorna. Men dr K har lovat att de kommer ge mig massor av lugnande. Han påstår att det är samma som det sanningsserum som man i spionsammanhang ger människor som ska avslöja hemlig information. Så vi får väl se vad jag kommer avslöja.

Är det någon som vet vad nadir betyder? Det ska tydligen vara latin och här betyder det att botten är nådd. Och äntligen, idag har jag inget immunförsvar! Så nu kan jag fokusera på att värdena ska upp istället för ner. Om det blir feber eller ej får vi väl se, men till 99% tror jag ju det.

Jag behöver väl inte berätta att jag har tråkigt, för det förstår ni nog. Det är tur att jag två favvokillar som kommer till mig en stund varje dag, Kjell och så Peter. Sen brukar det dyka upp något mer besök nästan varje dag. Jättebra. Brukar tänka att jag har det så lyxigt som har nära till vänner här. Tänk om jag skulle ligga inlagd 20 mil härifrån, då skulle det inte komma så många på vardagarna. Så är det ju för många andra som är nere från Småland och ligger här.

Igår slog jag nog rekord i att gå och lägga mig tidigt. Halv åtta hade jag bäddat ner mig. Jag somnade inte så tidigt dock, fick ett dropp vid åtta, och sen blev jag ju väckt vid tolv för att få lite antibiotika. Det är konstigt att man kan bli så trött utan att göra något. Blir väl trött av uttråkning. Men som dr K sa idag "Du vet väl vad brukar säga om uttråkade patienter?" Varpå jag svarade, "Ja, att det innebär att man ändå mår rätt bra". Och visst, hellre vara uttråkad än ligga och må dåligt.

Jons klass gjorde för några veckor sedan en bok med teckningar och hälsningar till mig. De är jättefina! På många av bilderna de ritat ligger jag i en säng. Våra katter är också med på många bilder. Och alla hoppas ju att jag ska bli frisk eller så saknar de mig och längtar tills vi kan leka igen. Ni får se framsidan och Jons teckning här.



Kram F

fredag 12 februari 2016

Uppdatering från avdelning 13

Fredag idag. Två veckor sedan jag blev inlagd. Två veckor sedan jag sov i min egna säng och två veckor sedan jag var hemma och väckte barnen innan skoldags. Det är en himla tur att vissa saker ändå funkar utan mig (som att väcka barnen). Men jag saknar min soffa och säng. Tycker det är jobbigt att ligga i en smal säng med sån där liten vägg i fotänden. Man känner sig så instängd och så känns det som att jag ska ramla ur. Det finns fler saker som jag saknar såklart, men det förstår ni nog.
Min status sedan förra veckan är egentligen oförändrad. I alla fall vad gäller den där febern. Häromnatten trodde jag att det var på gång. Var uppe i 38.1 och kände att - äntligen, nu kommer den! Men sen sjönk den till 37.6. Så dumt. Och det är konstigt att vilja ha feber och frossa. Men jag vet ju att det är något som jag måste ha. Det är ju då det bildas nya vita blodkroppar och ett nytt immunförsvar. Och det måste jag ju ha. Gällande det övriga gnället som jag hade sist så är nog nästan allt lite bättre. Magens slemhinnor verkar ha repat sig (tack och lov), mina smaklökar har vaknat till liv och den grå färgen i ansiktet har försvunnit lite. Jag känner mig överhuvudtaget lite starkare. Fortfarande fjällar jag. Och det har blivit värre. Under kläderna är det som en orm som byter skinn. Ser inte klokt ut. Har fått hit en skrubbvante idag som jag tänkte gnugga bort alla döda celler med och sen ska jag köpa den fetaste krämen av de alla på apoteket. Det borde väl hjälpa lite. Sen är det håret. Nu börjar det lossna stora tussar och det är inte trevligt. Så antingen idag eller imorgon ryker det. Jag trodde ju inte att det skulle ske någon mer gång och därför tycker jag nog att det känns lite mer jobbigt denna gång. Men det är ju inget att göra något åt. Och jag vet ju hur jag ser ut utan hår så det blir ju ingen överraskning.
Jag har ju turen att ha en hel del besök när jag är inlagd. Det är väldigt bra för det får ju tiden att gå snabbare. Och det är jättebra att ni frågar om ni kan komma. För ibland har jag ingen lust faktiskt (ganska sällan). På min avdelning är det så fiffigt att det inte finns några besökstider. Man får komma och gå som man vill. Det är jättebra. Sen måste jag ju göra lite reklam för den fina personalen som finns här. Både läkare och sköterskor är helt underbara. Alla tar sig verkligen tid. De är snällast av de snällaste.
Nu kommer mamma.
Vi hörs!
/Fredrika

lördag 6 februari 2016

Grått på olika sätt



Alltså, var är snön? När man tittar ut idag är det bara grått. Himlen är grå och allt runtomkring ser också grått ut. Det är så tråkigt. Jag brukar inte bli så påverkad av vädret, tycker egentligen att det kvittar. Det är frisk luft som jag vill åt. Men nu vet jag inte. Har inte varit ute på några dagar. Behöver jag säga mer? Nej, jag har inte varit på topp. Tröttheten som kommer över mig har jag aldrig varit med om innan. Jag har ju vissa rutiner här inne. En av dem är att duscha varje morgon. Oavsett hur jag mår. Men igår..., jag fick t om ta hjälp av en sån där stol som finns i duschen (och som jag brukar tänka är till gamla och skruttiga). Jag var tvungen att vila på en sån. Fattar ni? Ok, mitt hb var rätt lågt (77) så det kanske inte var konstigt och jag hade faktiskt knappt sovit på natten. Men ändå. Som en disktrasa. Så jag låg i min säng ungefär hela dagen går. Fick både trombocyter och blod. Idag är jag faktiskt piggare. Har sovit rätt ok inatt också. Annars då? Nja, vet inte om jag skrivit om det innan, men slemhinnorna i magen har ju kajkat ur. Så jag har fullt upp med att stoppa i mig lite mat hela tiden för att jag inte ska gå helt tom. Men det är ju inte så att det är roligt att äta eftersom smaksinnet är helt borta. Förmodligen en kombo av cytostatikan och min förkylning. Förkylningen är ju också en grej. det låter som om jag ska hosta upp lungorna och jag är täppt så att det knappt går att känna igen min röst. Idag frågad en annan patient om det var rökhosta??? Så det är rätt skrällande. Men eftersom mitt immunförsvar bara försvinner för tillfället finns det ju inget som kan jobba mot förkylningen så det blir ju liksom inte bättre. Sen är det ju det där med min hy och hud. man skulle kunna tro att det är solbränna som flagnar, men eftersom hyn är helt grå så förstår man ju att det inte är solbränna jag tappar (ni som pluggade med mig, kommer ni ihåg kemiläraren Rolf Norin? ungefär så). Alltså, jag känner mig bara för äcklig. Har också fått någon allergi av cyten så att runt halsen har jag fullt med röda utslag som kliar. Tror nog att det var allt jag hade att klaga på för tillfället. Just det, eftersom det inte är så viktigt vad jag stoppar i mig, utan bara att jag får i mig något så är specialiten just nu te med två sockerbitar och pringleschips. Testa det som förrätt ikväll när ni sitter där och ska ha det mysigt. Försök att beskriva hur de två smakkombinationerna fungerar tillsammans.

Vet inte om ni märkte av min bitterhet nyss. Jag är inte stolt över den, men känner att det ibland är befogad. Har tidigare under min sjukdomstid tyckt att alla har ju problem av olika slag. Och man får klaga. En del ber ju om ursäkt för att de gnäller över något. Men jag har innan sagt att vi alla har olika problem. För så är det ju. Men nu vet jag inte. Nu känns det bara som om jag skulle vilja säga till alla som gnäller - kan du dö av ditt problem? Om svaret är nej, men gnäll inte då! Var tacksam över att du inte behöver tänka på det. Lev livet och njut. Jag vet, det kanske är lätt för mig att säga. Men liksom tänk efter, du kanske klarar dig rätt bra utan att göra milen under 40 min? Eller det kanske inte spelar så stor roll om du hinner jobba klart innan du går hem? Tycker ni ska satsa på hälsan istället. Och att njuta av det ni har. Hela tiden. Njut av att ni kan sitta trångt i soffan hela familjen en lördagskväll och bråka om vad ni ska se (förresten, det är ju Mello ikväll). Uppskatta allt det vanliga. Och jag vet att många av er gör det. Speciellt ni som hängt med mig under dessa år. En av anledningarna till att jag är lite extra bitter idag är att jag surfade in på Charlotte Perellis blogg idag. Ibland gör jag det. Jag vet. Och jag skäms. Men det är ju verkligen ett helt annat liv. Det är inte så att hon var gnällig eller så, men vilket liv. Alltså hallå, vakna! Förmodligen är jag ju avundsjuk, så är det ju. Men ändå. (http://charlotteperrelli.damernasvarld.se/) Visst håller ni med mig? Men visst, det är fantastiskt att det finns så fina puderdosor från Dior.

Nu blev jag lite inspirerad att gå ut. Ska nog ta en sväng. Kanske gråheten försvinner lite.

Kram på er!

onsdag 3 februari 2016

Onsdag

Idag är det första dagen utan cytostatika. Har suttit fast i fem dagar. Inte kul. Ig år var det extra jobbigt. Hade en jobbig natt där jag vaknade hur många gånger som helst pga vätskan man får vid cellgiftet. Kände mig väldigt ledsen också. Så går sprutade det mer tårar än vanligt. Jag hoppas att denna dag blir mycket bättre. Men det finns goda förutsättningar för det. Kommer få permis över dagen! Måste bara vänta på ett provsvar och sen ska de göra odling på mig för att se så det inte är någon influensa jag drabbats av. Är lite hostig och snorig. Och det verkade inte vara någon mysig metod. Spruta upp koksalt i näsan och suga ut... Blä.

Tack för alla fina ord och annat som jag får till mig på olika sätt. 

Just det. Nu väntar vi ju på frossafrasen, dvs infektion. Så kroppen ska brytas ner lite till. Att jag sprang 9 km för en vecka sedan känns avlägset. 

Kram Fredrika