tisdag 30 december 2014

Smått och gott


Dagarna går och tiden på Långasand består. Jag är fortfarande här. Har dock fått en olidlig längtan att få åka hem. Det gör ont i min själ. Det är nu 4 1/2 vecka sedan jag såg mina barn och 5 veckor sedan jag var hemma på Skolvägen. Igår var jag på US i Linköping igen för provtagning och allt var jättebra förutom att de tyckte att jag borde få komma hem. Så vi måste försöka lösa det på något sätt. Det har ju uppstått ett litet dilemma bara. Det visade sig att de prover som Peter och Måns tog för att kolla antikroppar mot vattkoppor gav resultatet att Peter har fullgott skydd, men Måns har det inte. Vilket betyder att han kan få koppor nästan när som helst. Detta skulle innebära ytterligare flera veckor i exil för mig. Det känns väldigt jobbigt. Nu har jag svårt att vara så där positiv längre. Men Peter och jag jobbar på en plan att försöka låna ut Måns på lite olika ställen. Blir han sjuk så kan han alltid vara hos farmor och farfar, men det kanske också skulle kunna gå att få bo hos någon kompis tills inkubationstiden är över. Jag väntar nu på ett samtal från min läkare som skulle diskutera situationen på deras möte idag. Jag har nog skrivit det innan, men vattkoppor är alltså bland det värsta som jag kan drabbas av i denna situationen, därav den stora försiktighet. Skulle jag bli drabbad så är det ytterligare lång tid på sjukhus och förmodligen skulle det blir isolering på infektionskliniken istället. Och jag vill verkligen inte bli sjuk. Men jag vill/behöver verkligen komma hem också. Så jag hoppas det finns några snälla människor därute som kan förbarma sig över min son och vår situation och kanske låna honom några dagar. Det vore underbart.

Tänkte ge två boktips. Britt-Marie var här av Fredrik Backman samt Ferry tales av Björn Ferry. Den första om man är intresserad av fotboll och vill få städtips och den andra om man är intresserad av att träna hårt och fisar. Lite olika böcker, men ganska bra.



I söndags tog jag en promenad med min gamla sommarkompis Jenny. Tillsammans med hennes tvillingbror Andreas tillbringade jag alla sommarlov i Långasand. När vi inte gick på tennisskola så sommarjobbade vi med att sälja glass på stranden och på söndagarna sålde vi Dagens Nyheter. Och vad vi sålde! Vi tjänade ganska bra på glassen och på tidningarna kom vi alltid upp till högsta premien. Nuförtiden bor Jenny i Norge och Andreas i Stockholm. Det är Jenny som jag har en del kontakt med och det var jättetrevligt att prata med henne. Vi umgicks verkligen massor som yngre. Några andra gamla sommarkompisar är de på bilden nedan också. Förutom tvillingarna så sitter där också Ida och Maria. Vi spelade också tennis tillsammans. På bilden skulle vi naturligtvis ut och orientera. Maria har jag ingen koll på längre, men Ida och jag träffas lite då och då här nere. Senast i somras när vi tillbringade en vecka här och hon och hennes familj var här samtidigt. Det var jättekul.




Imorgon är det nyårsafton. Jag har styrt upp en liten fest med kompisar där hemma. De kommer till Peter och barnen. Kommer bli jättetrevligt. Om jag sköter mig så kanske jag får vara med på Skype. Men jag har tagit på mig matlagandet här också så jag har ganska fullt upp. Vilket är jättebra för då tänker jag på annat och håller mig sysselsatt. 

Nu ska jag läsa lite i Ferry och sen blir det nog en kort cykeltur. Pappa tycker det är för halt, men det tycker inte jag!

Ha det gott!


torsdag 25 december 2014

63:49 minuters lycka



I det gula huset bor jag

Jag har varit ute med min mtb idag och det var alldeles, alldeles underbart! Det gick inte fort, jag körde inte långt, men det var soligt, kallt och väldigt fint i skogen. Tog en tur ner till havet och förbi nudiststranden (nej, ingen där), bort till intervallbanan och körde ett varv och sedan cruisade jag på några stigar och avslutade med lite asfalt. Det var helt fantastiskt. Blev inte svettig och inte andfådd (eftersom det inte var mitt mål, hade nog kunnat fixa det lätt...), bara lycklig! Så det blir nog fler turer framöver. Tyvärr ska det bli kallare, men bara det inte blir en massa is så ska det nog funka bra. Blev till och med jagad av en hund, så det kändes som ett helt normalt cykelpass.











Igår gick mamma och jag en promenad längs med havet och träffade på highland cattles och en uppfluten kajak (som Peter tyckte att vi skulle tagit med hem, ehhhh, hur då?). Tog ytterligare en kort promenad på kvällen och lite av det har jag fått sota för idag. Skulle följa med mamma ut i eftermiddag, men jag fick ont i benen, så jag tog en bergbestigning istället och träffade på en liten mink. Jättefin! Men alldeles för snabb för att jag skulle hinna fota. Söt var den i alla fall.






Tänkte visa er lite fler gamla bilder, främst från Virserum.


Den här är underbar. Det är 4a och 4b när vi är på lägerskola i Fridhem utanför Virserum. Känner ni igen er och de andra? 


Patrik, Johan, Janne och Markus


Anna Ö lucia


Jag var lite kär i Erik


Musikbegåvning


DM i terrränglöpning i Gamleby



Skidträningsavslutning





Skidläger i Lindvallen




Sen måste jag bara visa den här. 
Den är från 1998, visst är Peter matchig? 
Gissa vilket märkesspons han hade ;)




















tisdag 23 december 2014

Flaskpost

Nu har det gått några dagar ute i friheten och jag skulle kunna sammanfatta det med att det är väldigt skönt att andas frisk luft, pensionat Långasand fungerar mycket bra MEN att jag längtar efter de andra tre killarna. De har åkt till farmor och farfar i Målilla och får garanterat en bra jul där, men ändå känns det ganska ledsamt. Men jag förstår verkligen att detta är det bästa man kan göra av situationen. Som tur är verkar Jons vattkoppor vara av det lindrigare slaget och har slutat klia. Nu väntar vi bara på provet som Peter och Måns tog för att se hur lång min exil blir. Men VC i Kisa är som bekant inte så samarbetsvilliga så det kan ta tid...

Igår tog vi en dagstripp till US i Linköping för en liten koll på hur det var med mina värden. Efter några timmars väntat fick jag beskedet om att de var perfekta! Så vi åkte tillbaka till Halland. Jag måste erkänna att jag var lite orolig. Är ju liksom inte så sugen på att bli inlagd igen eller att få något annat besked som man inte vill ha. Men det blev alltså ett A. Efter att gått upp kl 0500 och åkt bil i ca 7 h så var vi alla tre ganska trötta igår kväll. Jag sov nästan 11 h inatt.

Sedan i fredags kväll har jag hunnit med sex promenader. I lördags var jag med mamma inne i Falkenberg när hon skulle handla och tog en promenix där. Eftersom det idag (23/12) är mormors födelsedag fick hon en hyacint vid graven. Sedan tog jag vägen över Ätran via laxbron och förbi Forsabackevägen där mormor och morfar bodde under hela min uppväxt och där jag tillbringat mycket tid. Morfar Helge älskade sin trädgård och var en riktig hobbyträdgårdsmästare med två växthus och massor av odlingar samt en väldigt fin blomsterträdgård. Mormor Asta stod för service och var fantastisk på att laga mat. Mina favoriter var nog rödspätta och marängsviss. Sedan hade hon alltid en skål med kalla, hårt stekta och flottiga fläskbitar i kylskåpet. Dessa gick man och åt av när som helst på dagen. Till frukost där fick jag alltid franskbröd med honung på, mums! Detta råkar jag ha introducerat för Jon som också gillar det. Men honung är ju nyttigt.













På promenaden idag så hittade mamma och jag en flaskpost. När vi öppnad den så visade det sig att det troligen är ett brev från någon till en kompis som gått bort. Vi har inte kunnat tyda allt än, det är för blött, men det kanske får bli så att vi slänger i det igen. Det känns kanske mer rätt. Det händer faktiskt att man hittar flaskpost här eller andra saker som flutit upp på land bl a en del djur såsom sälar och tumlare. Men idag var det alltså en flaskpost.





Det är en del av er som undrar vad jag gör om dagarna. Ja, det kan man ju undra. Idag har jag bakat. Det blev mandelmusslor, strassburgare och vörtbröd. Jag har också rullat köttbullar. Mandelmusslorna blev allt annat än bra. De fastnade i formarna. Till slut fick jag gräva ur dem med en gaffel så nu kommer vi ha en ny variant av mandelmusslor här. En slags smuldeg som man toppar med grädde och sylt/bär. Men jag tror att det minst blir lika gott.
Jag är också ute och går en en del. Kroppen känns inte helt ok. Den är lite konstig. Jag får ont i benen när jag gått en stund och så bränner det i händer och fötter. Tydligen helt normalt (bara det inte går helt överstyr), men det är inte särskilt skönt. Jag läser lite också och så fikar vi en del. Det går ingen nöd på mig i alla fall.

Imorgon är det tydligen julafton. Det känns konstigt. Ingen snö, inte kallt och inga glittrande barnaögon. Men jag tänkte skypa med dem när tomten kommer. Mamma och jag ska ta en lång promenad längs med havet på förmiddagen och sen ska vi äta lutfisk (inte min favvo) och ris a la Malta (det är gott!) och så blir det julmat på kvällen. Hoppas att ni alla får en fin julafton!




fredag 19 december 2014

Äntligen





Jag får åka härifrån!!! Ja, ni läste rätt. Trots att de vita är låga (0,4) så stiger alla andra värden som de ska, vilket betyder att benmärgen är frisk och är på gång. Så det spelar ingen roll om jag är här eller om jag är någon annanstans när den ska fortsätta att stiga. Fattar ni! Jag kommer få andas frisk luft om några timmar! Nästa gång jag skriver något är det på pensionat Långasand.

Ha en fantastisk dag, mina vänner! Ett jättestort tack för alla som följt mig så här långt och som peppat och stöttat och skrivit till mig på olika sätt. Ni har varit fantastiska och hjälpt mig massor.


torsdag 18 december 2014

Det går uppåt





Tänkte åka på träningsläger några veckor på västkusten snart. Antingen i morgon eller på lördag. Vad säger ni om det? Blir ju tyvärr inte Rimforsa pga de där kopporna. Om jag inte tänker på hur sorgligt det är att jag inte får åka hem så är det ok. Så jag tänker inte på det, så mycket... Imorgon ska Peter och Måns åka och testa sig för att se så att de verkligen har haft vattenkoppor. Peter är vi ju helt säkra på, men när det gäller Måns så hade han ju inte så många prickar när han hade. Så man vet aldrig. Men dr K ville att de skulle kolla upp sig. Vi har konstaterat igen att det är ju en himla tur att jag inte träffat Jon på flera veckor samt att han fick utslagen innan jag kom hem. Annars hade jag ju smittats hemma och det är inte alls bra. Väldigt dåligt. Dr K tyckte att jag skulle packa inför morgondagen idag, medan sköterskorna tror på lördag. Vi får väl se. 0,4 hade de där små vita hoppat upp till idag i alla fall och han tänker tydligen skicka hem mig innan de når 1 i alla fall. Toppen!

Hade tänkt skriva mycket mer ikväll, men har hållt på och styra med en massa annat nu så det får bli imorgon. Lovar att bjuda på många fina Virserumsbilder då.

Känner ni igen någon här?




Taget av mig på orienteringsläger någon gång i ungdomen.
Jag var kär, men inte han... I alla fall inte i mig.

onsdag 17 december 2014

Vad ska man säga?

Försöker just nu komma på olika negativa saker som kan bli positiva. Och så funderar jag på om det finns något fint ordspråk som jag skulle kunna använda. Det skulle kunna vara "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge" eller "efter regn kommer solsken". Det finns många bra. Ni undrar förstås vad som hänt? Jo då, det kan jag berätta. Kvällen har gått från en smula lätt hysterisk ledsamhet till argsinthet och slutat med skrattretande besvikelse. Vissa saker kan man ju faktiskt inte rå för. Man kan tex inte göra något om det regnar en dag när man vill att solen ska skina. Inte heller vem man blir förälskad i eller om ens barn får VATTKOPPOR när man absolut inte vill att det ska få det. Japp, ni läste rätt. Vattkoppor. Det måste legat någon woodoo i bilden jag la ut på mig igår. Lille söte och fine Jon har fått vattkoppor. Och detta just som hans lilla söta och fina mamma knappt har något immunförsvar samt inte har några egna minnesceller som kommer ihåg hennes gamla vattkoppor 1986. Detta kan man kalla TYPISKT.

Nu har jag lugnat ner mig och vi har tänkt rationellt här. Vi har vänt det negativa till positivt. Det negativa är tex att jag inte får träffa barnen på ytterligare två veckor samt inte kunna fira jul med dem även om jag kommer ut från detta ställe snart. Det positiva är att jag inte kan vara smittad av honom. Jag har inte träffat Jon sedan jag blev transplanterad. Det är ju också bra att det slog ut innan jag kom hem så att jag inte kommit hem och det sedan brutit ut. Då hade jag varit tvungen att bli inlagd igen för att få starka mediciner. Men det är ju så surt.

Efter att ha funderat på tält, grannens källare, lyxhotell eller campingstuga så har jag kommit fram till att den bästa och enklaste lösningen är att emigrera till Halland och mor och far. Där får jag ju både mat och husrum med allt vad det innebär med alla mina restriktioner. Och där finns ju också frisk havsluft. Det kommer göra mig gott. Men det gör väldigt ont i mitt hjärta. Nu har jag i över tre veckor bott här på sjukhuset och jag har inte träffat barnen på mer än två veckor. Det är jobbigt. Och det är jul. Och jag vill kramas med dem. Ligga hos dem i sängen och gosa i soffan. Jag vill hem och hjälpa Peter med det vardagliga. Kunna prata med honom precis när jag vill. Dricka te med honom i soffan. Men det är ju bara att inse, ibland blir saker inte som man tänkt sig. Inte i alla fall inte precis när man tänkt sig det.

Imorgon får jag ta ett snack med läkaren och försöka styra upp det här till det bästa. Nu är det dags att sova. Imorgon är det en ny dag med nya möjligheter.

Sov gott!







tisdag 16 december 2014

Äntligen!



Gråter av glädje! De små vita har rört på sig senaste dygnet. Dagens rapport visade 0,2. Ingen är är gladare än jag! 

Om inte det hade hänt något idag hade jag sett ut så här idag:



Här har jag dock vattenkoppor.

Ha en fin dag!

Segt

Dagarna går, men mina vita är så sega. De står fortfarande stilla under 0,1. Jag är inne på dag 12. Statistiken säger 12-14... Vi får väl se.

Vad gör jag då? De senaste dagarna har jag haft lyx med ganska mycket besök. Igår hade jag tre  kommer jag stycken här på hela dagen + Kjell. Och det kommer jag ha innan dagen är slut idag också. Uppskattar verkligen att det kommer någon hit och hälsar på. Tiden går fortare och jag får något annat att tänka på. Sen är det jäkligt fuskigt att ni bara kan gå härifrån och ut i verkligheten. När jag inte har besök så försöker jag lyfta på rumpan och skaka eller underlätta för den på något annat sätt. Förutom att jag mår illa på kvällarna och kräks så är rumpan värst. Jag läser lite, kollar på netflix eller broderar. Japp, ni läste rätt, jag har börjat brodera. Har en mycket trevlig vän (hm) som gett mig ett litet broderi. Och jag har bestämt mig för att eftersom jag ändå testar mitt tålamod här inne så kan jag ju ta det till sin absoluta gräns. Sen skulle jag ju aldrig erkänna att det är lite kul... Lovar att det kommer bildbevis på det när (om) det blir färdigt. Och blir jag färdig snart så har ju ännu ett handarbete (virkning) att ta till.

Det är ju förstås lite kontroller också. Blodtryck, temp och puls. Har ni hört om dem förut? Det positiva med dem är ju att man kan prata bort någon minut med sköterskorna då. Sen får jag ju antibiotika intravenöst var sjätte timme. Så livat är det här!

Den där hinderbanan var inte så populär, sköterskorna trodde att jag kunde slå mig om jag byggde upp en sån. Så jag har tänkt ut en stationsträning istället. Dessa verktyg tänkte jag att man kunde använda.









söndag 14 december 2014

Vill laga mat!

Mammas kokta revbensspäll, lax i alla dess former, färskpotatissallad med citrondressing, svärmors inlagda gurka, helstekt kyckling, klyftpotatis, tapas i olika former, pepparsås. Åhh, vad jag längtar efter god mat. Att få laga mat. Mmmm.... Om ni har något gott recept på något som ni vill dela med er till mig, skicka gärna! Och inte bara julmat nu, utan vad som helst. Måste börja komponerar några menyer som jag ska laga när jag kommer hem.

Jag mår rätt bra. Väntar fortfarande på vändningen. Om några timmar kan jag bocka av dag 10. Perfekt! Ska kolla på Blå ögon strax. Men på allmän begäran kommer här några bilder fån Virserum igen. Hoppas inte ni andra tröttnar. 


Ungefär så här känner jag mig nu, men jag tror dock inte att jag ser så eländig ut. Detta är resultatet av när jag skulle åka bygellift ensam i Virserums skidbacke, Dackestupet. Det blev obalans och jag  ramlade av och åkte ner för hela liftgatan. Fick människor och byglar i ansiktet. Hade som tur var hjälm, men skar upp ansiktet av mina glasögon. Har här något rött klister som ska klistra ihop skadorna. Var ganska svullen. Har än idag en stor bula i pannan som minne efter detta,


Skolavslutning på lågstadiet. 


Lekkväll med fröken, barn och föräldrar. Jag tror att vi är vid fotbollsplanen i Semesterbyn. Har ett svagt minne av det. 


Flöjtkonsert. Här ser ni från mitt jobb att min musikaliska karriär började tidigt. Nu kanske ni börjar förstå varför jag är så bra på att sjunga också.


Ljög visst lite igår. Har varit Lucia i kvarteret Anden också. Vi gick och lussade hos alla grannar. Som ni ser så var jag lite äldre än de andra tjejerna. Tror att jag gillade att bestämma lite över dem. Hade ju inga syskon som jag kunde köra med.