Hemma igen

Lugna allihop, vi har kommit hem. Allt är bara bra. Det är så skönt att andas sval luft igen.
Sista dagens tävling gick sådär. Jag gör ju aldrig ett perfekt lopp. Kommer det någonsin att hända? Det startade i frustration eftersom vi blivit informerade om att vi skulle ha två kartbyten. Från start skulle vi få med oss två kartor och sedan skulle vi få en ny på banan. Så istället för att läsa in mig till de första kontrollerna diskuterade jag med tanten i starten om varför jag bara fick en karta. Men det kulle visst vara så. Körde på hyfsat lugnt och plockade kontroll efter kontroll. Sedan kom det lite småmissar blandat med en stor. Halva banan var i skogen och halva på savannen. Sen var det en liten bit inne i Vezprem också. Målgång på torget. När jag hojat hem för att duscha var det dags att invänta Cissis målgång. Hon startade sist av alla och det kändes som det kunde bli hennes lopp. Vi hoppades på medalj. Men hon hade bestämt sig för att köra lugnt och sansat och inte bomma. Detta räckte i alla fall till trettonde plats. Mycket bra jobbat! Det var tätt i täten, med många placeringar på varje minut.
Peter startade på eftermiddagen och för honom var det hela lite avslaget. Han tog sig runt och gjorde också någon bomm. Inte helt nöjd.
Sista kvällen avslutades med bankett, men det var ett enda stort kaos så vi gick någon annanstans för att äta. Kändes som en fest för juniorerna. Är man över 35 så är man...
En analys av detta VM kommer säkert, men inte idag. Nu ska jag njuta av ett bad i badkaret hemma i min ensamhet.