Skiddrottning

Oh, my god (som Janice i Vänner skulle säga)! Vet ni hur jobbigt det är att åka längdskidor när man är stamcellstransplanterad? Eller när man är i så dålig fysisk form som jag är i... Det var i alla fall lite av en chock att ta sig upp för backen på elljusspåret här i Rimforsa i morse. Såg i går kväll att det var nyspårat och efter att jag harvat runt på en fotbollsplan här i tisdags så var jag lite sugen på att åka i fina spår. Men huuu, vad jobbigt! Vårt spår är inte så snällt heller, det går liksom upp upp upp ganska länge. Jag fick stanna och vila på vägen. Helt galet. Det blev bara två varv. Och nu har jag ont i hela kroppen. Men det var skönt att bli lite svettig. Nu smälter det tyvärr, så det kanske var en engångsföreteelse för denna vecka. Synd, för de har gjort fina spår, heja BGOIF!

Vi har alltså fått lite snö här i Östergötland. Så det blir mest promenerande för mig just nu. Att cykla ute känns inte aktuellt och att cykla inne är inte så motiverande just nu. Jag vill ju ha frisk luft. På söndag åker vi till Säfsen och jag funderade ett tag på att ta med längdskidorna, men efter dagens pärs vet jag inte. Å andra sidan, det kan ju bara bli bättre!

Jag mår sådär. Det är lite bättre med illamåendet, men det finns där lurande hela tiden. Det är också som en olustig känsla i kroppen hela tiden. Svårt att beskriva. Men det är verkligen inte "som vanligt". Nu var det ju ganska längesen som min kropp kändes vanlig. Men den känns i alla fall inte så som jag skulle gissa på att min vanliga kropp känns som. Eller hur det är att "må bra". Fast detta får väl duga just nu.

Jag hoppas att alla ni där ute har en bra dag och får en fin kväll!
Vi höres!
/Fredrika