För er som är intresserade så har vi sett eller varit vid följande platser:
Disneyland Paris (puh!)
La tour Eiffel (helt klart maffiast)
Triumfbågen (mycket vackert vid den okände soldatens grav)
Champs Elysees
Pere Lachaise (Jim Morrisons grav)
Sacre Coeur (fikade på trappan och såg ett upplyst Paris)
Montmartre (Måns blev en karikatyr)
China Town Paris (bättre i London)
Maraiskvarteren (mysigt, men mest för oss vuxna)
Place de la Bastille (väldigt guldigt högst upp)
Åkt metro och RER massor samt hop on hop off-buss (rekommenderar http://www.foxity.com/, bästa priset, gratis för barn under 12 samt snyggaste färgen på hörlurarna)
La Louvre (var inne och såg La Jaconde)
Operan (också mycket guld)
Bodde på Suite Novotel Paris Montreuil Vincennes (mycket bra och supertrevlig personal)
Och mycket, mycket folk...
Det blev lite spänning när vi skulle åka hem. Eftersom vi flög med Ryanair var ju flygplatsen en bit utanför Paris (Paris Beauvais), men det gick ju flygbussar från city och vi följde de rekommendationer som fanns när det gällde att åka i tid ut till flygplatsen. Men det var en enorm trafik ut från Paris så att vi blev väl cirka 1.45 h försenade. Vilket innebar att vi verkligen fick springa från bussen, fick prio ett i säkerhetskontrollen och att gaten var stängd och de stod och väntade på oss. Inte bara fam Alvarsson, det var ganska många fler som också var med samma buss. Men det blev lite stressigt. Som tur är så vill väl Ryanair inte få dåliga betyg så de väntade snällt på oss. SAS eller något annat stort bolag hade nog struntat i om inte alla kom med. Tror att vi bara lyfte 10 minuter senare än tänkt.
Jag satt bredvid min lille prins, Jon, när vi flög. Han är rätt klok. När vi flög genom molnen på väg att landa så sa han ungefär så här "När du dött av cancern, mamma. Och Måns, pappa och jag är ute och flyger, då kommer jag se dig för att då formas molnen som du." Så då bestämde vi att så kommer det bli. Alltså, ni kan inte fatta hur det är att behöva prata med sina barn om detta. Jon är så saklig när han funderar. Han är på något sätt fortfarande för liten för att förstå innebörden i det hela. Han funderar en del på om han kan få t ex min dator eller om han kan få det där tjocka guldarmbandet som minne av mig. Lite mer praktiska saker. Hos honom finns inte samma känslor som det finns hos den andre prinsen. I alla fall inte just nu.
Imorgon är det måndag. Jag har ytterligare två veckors semester från US innan jag ska in på samma behandling som tidigare. Kanske måste jag in för påfyllning av blod innan, men förhoppningsvis inte. Hade enligt gårdagens prover ett hb på 108 och det är rätt bra för att vara mig. Låg på 89 innan påfyllningen före resan. Har inte så mycket inplanerat i veckan som kommer. Jon fyller år på onsdag och det är ju absolut det viktigaste den här veckan. Jag tänkte att jag ska försöka åka till jobbet. Kanske redan imorgon. På besök. Men min tanke är att jag kanske kan se om det går att jobba lite. Med något litet. När jag kan och vill. Och orkar. Jag kan inte bara gå här hemma. Kommer bli tokig av det. Men det är inte bara att åka till jobbet. Det är ganska jobbigt. Eller väldigt jobbigt för mig. Att träffa så många människor som jag känner. Och som vet. Så tänk på det imorgon. Och ni som träffar mig i affären eller var det nu kan vara andra dagar. Vi säger hej. Och sen kan det väl stanna vid det. Jag vet att ni kommer tycka att det är skönt att se mig och att ja, jag ser ut som vanligt och allt det där. Men nej, det är inte som vanligt. Absolut inte. Jag hoppas att ni förstår. Och det vet jag ju att ni gör. Och sen är det ju så att det finns inga tröstande ord. Inte vad jag kommit på i alla fall.
Här kommer en bildkavalkad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar