De finns när jag städar. De finns när jag kör bil. När jag lägger barn. Ska sova. När jag pratar med någon annan. De finns när jag är ute och går eller cyklar. När jag ser på tv. De finns hela tiden. Och det är så jobbigt. Det går inte att beskriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar