Hade fantastiska dagar hemma i veckan. Tyvärr steg inte de vita mer, utan sjönk till nästa dag så det blev ingen tårta bakad. I fredags när jag var hemma och var ute på en långpromenad med vännen Kristina så ringer den bästa dr Anna och frågar om jag skulle vilja sova hemma i helgen? Ganska lätt att svara på den frågan faktiskt. Hon hade jouren över helgen och vi bestämde att jag skulle komma in på lördag förmiddag för att få några tabletter som jag inte hade fått med mig tillräckligt av eftersom jag inte visst att jag skulle bli hemma. Så jag åkte in hit igår och så tog de lite prover också. Och självklart så hade mitt crp (sänkan) stigit rätt rejält, men ändå hade de vita hoppat upp till 0,1 igen. Men Anna tyckte att det vore bra om jag blev kvar så skulle vi kolla vad som hände tills idag, söndag. Hon trodde inte att det var något eftersom detta kan hända när de vita håller på att stiga. (Det är så mycket man inte förstår...) Självklart blev jag besviken, men ändå vet jag ju att det kan bli så här. Men... jag hade inte tänkt att det skulle bli något av det. Febern dök upp som ett brev på posten precis när Peter och barnen kom in på kvällen. 39 grader bara så där. Och jag blev så himla ledsen. Är så trött på allt detta som hela tiden händer. Man får verkligen inte ha några förväntningar och det är så sant att det är en dag i taget som gäller. Så nu är jag satt på antibiotika igen och det tar ytterligare någon vecka innan de små vita rör på sig. Inte yippie alls.
Fredagen var en väldigt bra dag. Fick besök av Anderssons tidigt på eftermiddagen. Vi hängde lite och så blev det en fika när barnen och Peter kom hem vid tre. Sen var Kicki och jag ute och gick och jag fick reda på att jag skulle få sova hemma. Lagade mat och tog ett glas vin med detta trevliga sällskap på kvällen. Det var sååå gott! Min säng sedan. Alltså, vilket fluffigt täcke och vilken skön madrass och jag kände inte att jag höll på att ramla ur sängen för att den är för smal. Lakanen luktade gott och Peter låg bredvid. Helt fantastiskt. Det var värt mycket. Jon var väldigt nöjd med att jag sov hemma. Jag tror att han tog det hårdast att jag är tillbaka här igen.
Förstår att ni alla kollar på Vasan idag. I såna fall har ni ju inte undgått de två Björkforsåkarna, Robert och Martin. Det går ju så bra! De har fått rätt mycket tv-tid båda två. Nyss var Robert på 58:e plats och Martin på 83:e. Jag är sååå stolt. Det är ju väldigt roligt med Stephan från Lilla Sportspegeln också. Jag undrar om han klarar det? Om ni inte har sett inslagen på Vinterstudion med hans träning så rekommenderar jag det. När han åker rullskidor ser det helt livsfarligt ut.
Resten av den här dagen kommer nog tillbringas i sängen lite halvsovandes. Hade 39 grader inatt också och är lite sliten. Känner att den är på gång nu igen, den där febern. Alvedon brukar funka bra på mig som tur är.
Ha det gott och heja Robert och Martin!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar