måndag 14 mars 2016

När många undrar...

Nu är det dags att skriva något igen. Det är när det blir för många som skickar meddelande och undrar hur läget är. Då kan det vara dags att skriva något.
Det har ju inte varit en väldigt rolig vecka, det kan jag ju inte påstå. Åkte iväg på ny lungröntgen som visade en kraftig lunginflammation och att de där jäkla svamparna var kvar. Denna kombo var inte den bästa. Inflammationen finns framförallt på ett ställe och det är lååångt ner i hörnet på lungsäcken och det gör något så djävulskt ont där. Det känns som om en kniv dras runt. Sedan sprider sig smärtan så att det gör liksom ont i hela högra sidan, ända upp i axeln. På nätterna får jag ibland sitta upp i sängen för att stå ut. Äter morfintabletter mot det lite då och då. De hjälper för det mesta. Men såklart har jag feber också och den blir jag alldeles matt av. En del dagar går den knappt ner under 38 grader. Och det är jäkligt jobbigt att nästan ständigt ha så hög feber, 38-39,5. Det var många kvällar förra veckan där jag bara grät. Av utmattning och frustration. Är så in i h....,e trött på det här. I torsdags satte de in ett antibiotika som ska vara någon superduperdundergrej. Men för att verkligen vara säker på att jag får bort den här skiten så ska jag ha den i 2-3 veckor... Men, förhoppningsvis kan jag få åka hem och sedan åka hit dagtid för att ta den. Vi får väl se.
.
.
.
.
.
.
Nu är klockan 16.15 och jag återupptar skrivandet. Ronden kom förbi innan på förmiddagen och knäckte mig lite. Dels så vill de göra en ny bronkoskopi eftersom svamparnas namn fortfarande är lite ovissa och så var det dags för sk kapillärdiff och nytt benmärgsprov. I de senare proven kan man se hur jag och cancern mår, Så idag har vi tagit dessa två prover. Dr P fick ta mitt benmärgsprov, han är kung på det! Det känns knappt.  Bronkoskopin vet jag inget om än. Vi får väl se när det är dags för nerdrogning igen. Benmärgsprovet tar väl några dagar att få svar på, men faktiskt så fick jag nyss reda på kapillärdiffen och den visar att det inte finns några blaster i blodet. Och det är ju bra! Men jag kan ju erkänna att jag är rätt nervös inför båda dessa fast på olika sätt.








Igår var jag med och kollade på friidrott. Måns och hans kompis Oscar tävlade här i Campushallen. Det gick bra för dem båda. I höjdhopp var det riktigt spännande då det blev en duell dem emellan om de två främsta platserna. Jag vågade knappt titta när Måns hoppade. Men det slutade med guld och pers för Måns på 1.28 och silver och pers för Oscar på 1.25. Jättekul för båda! Sedan blev de på 3:e plats i en mixstafett för dem båda samt en 3:e plats för Oscar i längd. Det var kul att få vara med och titta. Jon tröttnade lite så han och jag åkte tillbaka till US på eftermiddagen och kröp ner i min säng och kollade på Frost medan Måns tävlade klart.


Jag hade finbesök av alla mina grabbar i lördags eftermiddag (hade i och för sig finbesök på förmiddagen också av vännen K (puss!)). De tycker ju att det är rätt ok att vara här. Jag har svårt att fatta det. Själv vill jag ju bara åka härifrån.

Annars ser veckan väldigt lugn (seg) ut. Jag hoppas naturligtvis på hemgång. Men det gör jag ju alltid.

Hoppas ni har det bra allihop. Kramas ordentligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar