onsdag 13 april 2016

Lite osammanhängande

Jag tycker så mycket om er. Alla ni där ute som bryr er och som gillar mig en aning också. Livet är inte alltid rättvist. Det är inte förutsägbart och man kan inte bestämma över det. Men det är vissa delar som man kan påverka. Jag tänker påverka den tid som jag har kvar. Den är inte lång, men jag finns fortfarande. En liten stund till här på jorden och med min familj och mina vänner. Jag har nämligen fått ett väldigt tråkigt besked idag. Leukemin är tillbaka. Den ger sig inte. Den ska ta över min kropp igen. Och tyvärr vänner, den kommer vinna. Inte imorgon, men kanske ganska snart. Men den kommer inte vinna över den jag är. Den ska inte äta upp mig. Jag är fortfarande jag. Kommer vara det hela tiden jämt. Även om jag inte finns. Ni ska hjälpa mig att hjälpa barnen att minnas. Ni ska berätta för dem vad vi gjort och hur jag var. Vad jag gillade och inte gillade. För det är ju det som är så jobbigt. Att inte få vara med dem. Att inte se dem växa upp och bli vuxna. Jag vet att de har världens bästa pappa. Och jag har världens bästa man. Min livskamrat och bästa vän. Han som hjälpt mig i ur och skur så länge och på så många sätt. Han är en guldklimp.

6 kommentarer:

  1. Vi känner inte varandra mer än att du var lärare på Värgården och jag en elev för många år sedan, men jag känner och lider oerhört mycket med dig och kan inte tänka mig hur det är att gå igenom det här. Det finns inga ord som hjälper, men vet att vi är många som tänker på dig. Många, Många kramar! <3
    /Rebecca

    SvaraRadera
  2. Fredrika! Under en längre stund har jag nu följt din resa genom bloggen. Skrattat och gråtit till dina ord, men aldrig kommenterat. Nu bara måste jag, för att jag vill att du ska veta att du gjort avtryck! När jag var osäker tonåring på högstadiet så var du en fantastisk lärare! Inspirerande, snäll, rolig och Ung (viktigt tyckte vi!) Till skillnad från många andra lärare så pratade du med oss som om vi vore "stora". Du tröstade mig när jag var ledsen. Du minns säkert inte mig, men jag kommer aldrig att glömma dig! Kram från en av dina gamla elever

    SvaraRadera
  3. Fredrika! Grannar i Långasand, du och Kicki mindre i åldersskillnad, har följt dig utan att skriva. Du är enastående person som stått upp i din svåra tid. Vi här i Stockholm är med dig i våra tankar!

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Hey Frederika jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet att du inte kommer att ser det här men även så vill jag bara säga att jag tänker på dig och din familj och att jag hoppas att du är i en bättre värld nu. Idag så gråter himmlen. Det var värkligen för tidigt :,(

    Kram och hälning Victor

    SvaraRadera