tisdag 25 november 2014

Då köööör vi!




Hej på er!
Idag har det varit strålande väder! Solen har skinit och det har varit klarblå himmel. Jag tog en skogspromenad hemma i Rimforsa på förmiddagen och i eftermiddag har jag gått längs Stångån här i Linköping. Skogen är dock bäst. Men det dröjer väl ett tag tills jag är tillbaka där. Hoppas vädret där ni är också varit fint och att ni hunnit med lite rekreation.


Har ni tänkt på att om ganska exakt en månad är det julafton! Jag har en plan tills dess. Planen går i stort sett ut på att jag ska vara färdig här på sjukhuset till dess och få fira jul med min familj. Fast, det är ju lite som ska hända innan dess och en del av det kan jag inte påverka. Lite kan jag, men inte allt. Ska jag berätta vad som är på gång? En del av er vet, men kanske inte alla. Jag tänkte att om jag skriver till er alla på en gång, istället för att förklara samma sak många gånger. Det blir lite smidigare för mig, men det betyder ju inte alls att jag inte vill ha personliga svar och hälsningar från er via fb, mail eller sms ändå. Det måste ni ge mig. Jag kräver nämligen mycket peppning de kommande veckorna.

Hur som helst, jag är sedan idag inskriven och inlagd på hematologen i Linköping. Det är avdelningen för blodsjukdomar. Nu kommer lite bakgrundsfakta. Den sjukdom som jag har kallas AML - akut myeloisk leukemi, en form av blodcancer. Den upptäcktes förra sommaren, under hösten 2013 gjorde jag fyra cytostatikabehandlingar som tog ca fyra månader och man trodde att sjukdomen var borta. Men icke! Efter att ha fått tillbaka mitt vanliga liv på ett fantastiskt sätt under våren så fanns det tydligen någon liten cancercell kvar djupt inne i min benmärg som började reproducera sig och den 11 september konstaterades det att leukemin var tillbaka. Katastrof! En del av er har ju levt nära inpå mig, dels på jobbet och dels hemma och vetat hur orolig jag varit inför varje rutininlämning av blod varannan månad. När då detta beskedet kom slogs mina ben undan på mig totalt. Det blev en sån enorm besvikelse och chock. Jag kände att jag lurat folk i min omgivning att tro att jag var frisk. Att jag lurat mig själv. Fast jag egentligen under den senaste månaden haft det på känn. Jag känner ju min kropp och jag kände igen symptomen. Tankarna for omkring, vad kommer hända nu?


Men det tar vi imorgon. Nu är jag jättetrött och ska gå och sätta på en film och somna till.
Sov gott alla min vänner!
/Ika


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar