Hoppas er dag varit bra. Min har varit helt ok.
Dagen har sedan bjudit på inte mindre än ett förmiddagsbesök av min kollega Roffe och sedan kom min äkta hälft på lunchdate och i eftermiddag tog jag en promenad med kompisen Cissi. Däremellan och efter så har jag suttit fast i cytostatika och vätskedropp. Fick dock en rast till här ikväll så jag smet ut på en promenad. Men är fast nu igen. Det är alltså så att man just nu förbereder min kropp för att ta emot de nya stamcellerna och det görs genom att bryta ner mina egna. Det sker just nu bl a genom cytostatika och diverse tabletter.
Direkt när vi fick reda på beskedet (naturligtvis är det ju vi, Peter är ju också med i detta) berättade läkaren att nu är det en stamcellstransplantation som gäller för att få mig frisk. Detta kändes ju något av en mardröm. Jag har ju sett en hel del när jag varit här på avdelningen och hört folk berätta. och det jag tänkt, det var att "bara jag slipper transplantation". Men blev det dags att omvärdera. Det första som hände var att påbörja en cytostatikabehandling med allt var det innebär. Jag fick inte åka hem på 24 dagar. Sånt är påfrestande. För alla i en familj. Och med en sån här sjukdom i bakgrunden. Men att sedan komma hem. Åhhh, så underbart! När min kära kollega Pia löst ut mig från apoteket (hi, hi) och skjutsat hem mig var det som att komma till ett främmande hus. Var tvungen att gå omkring och se mig runt för att se hur det såg ut. Det är ju urskönt hemma!
Ja, vad vad det som hände efter det där beskedet den 10/9. Dagen efter blev jag inlagd på hematologen. Det var med mycket tunga steg Peter och jag klev in i hissen och åkte till avdelning 13. Att kliva ut där och se kända ansikten i form av de fina sköterskor som arbetar där var jobbigt, men ändå på något sätt tryggt. De visste ju vem jag var sedan tidigare, men vi hade ju alla hoppats på att vi skulle ses någon annanstans. Men att få höra deras chock över att jag kommit tillbaka kändes också tungt. Att träffa min läkare Anna ganska direkt där i korridoren som sa till mig att "Nu Fredrika, nu är det så här, vi tar hand om din leukemi och du fokuserar på familj och vänner". Och det är så som vi gjort. Perfekt upplägg. Tänk på det om ni blir sjuka. Läkarna är ju experterna och det bästa är ju att göra det som de säger. Sen kan man ju ha frågor och åsikter, men trots allt så vet ju de bäst.
Tyvärr varade hemmalyckan knappt en vecka, sen var det dags för nästa behandling. Under denna period opererade in en sk port a cath (infart som man tar prover ur och även får läkemedel genom). Men denna strulade och blev infekterad med en sk kns-bakterie som var svårt att bli av med. Det slutade med att de fick ta bort den och sedan följde många dagar som var fruktansvärt jobbiga. Men, under denna tid fick jag det fina beskedet. Man hade hittat en donator! Det var så skönt att få reda på detta. Sen blev det hemgång igen med nästan tre veckors "rast" från sjukan. Men nu är jag här. Och nu har alltså starten gått på denna stamcellstransplantation och vägen framåt.
Många undrar hur det hela går till, men det tar jag imorgon. Tänkte berätta vad jag gjort idag istället.
Jag sov så himla gott inatt. Hade råkat somna framför den fantastiska uppfinningen Netflix och en film där. Det känns som om det kommer bli min bästa vän. Tyvärr finns det så många filmer att jag får svårt att välja. Nattsköterskan kom in kvart i två och satte ett vätskedropp på mig då, Men jag somnade så gott igen. En av anledningarna till att jag sov så gott måste varit alla fina kommentarer som jag fått på fb. Alltså, snälla ni. Ta inte i så ni spricker ;) Men jag är sååå tacksam för allt fint ni skriver. Blir jätteglad och peppad över det. Tack tack tack!
Tyvärr blir man ju väckt ganska tidigt för provtagning, typ vid sex. Sen slumrade jag lite till ända till det började slamra i garderoberna i korridoren, då är det min finaste Kjell som kommer och ska fixa in lakan mm. För er som inte vet, så är det min sjukhusbästis. Han hälsar på minst en gång per dag, oftast två, om inte jag är upptagen med något annat. Vi kramas när det tillåts och vi gråter en liten skvätt tillsammans om det är läge för det och så snackar vi om väder och vind och om han varit ute och cyklat eller ej.
Det är lite svårt att veta vad jag ska lägga upp för bilder på bloggen. Min miljö är ju inte så himla tilltalande. Och det känns ju tråkigt att inte ha några bilder. Ska fundera ut något. Idag blir det en bild som är 6 år gammal och en bild på en av besökarna ;)
Sov gott på er! Jag hoppas kunna göra det.
Kram
Just det, här kommer en länk till Tobiasregistret. Där tycker jag att ni ska registrera er. Eller bli blodgivare. Eller både och!
http://www.tobiasregistret.se/
http://geblod.nu/bli-blodgivare/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar