lördag 6 februari 2016

Grått på olika sätt



Alltså, var är snön? När man tittar ut idag är det bara grått. Himlen är grå och allt runtomkring ser också grått ut. Det är så tråkigt. Jag brukar inte bli så påverkad av vädret, tycker egentligen att det kvittar. Det är frisk luft som jag vill åt. Men nu vet jag inte. Har inte varit ute på några dagar. Behöver jag säga mer? Nej, jag har inte varit på topp. Tröttheten som kommer över mig har jag aldrig varit med om innan. Jag har ju vissa rutiner här inne. En av dem är att duscha varje morgon. Oavsett hur jag mår. Men igår..., jag fick t om ta hjälp av en sån där stol som finns i duschen (och som jag brukar tänka är till gamla och skruttiga). Jag var tvungen att vila på en sån. Fattar ni? Ok, mitt hb var rätt lågt (77) så det kanske inte var konstigt och jag hade faktiskt knappt sovit på natten. Men ändå. Som en disktrasa. Så jag låg i min säng ungefär hela dagen går. Fick både trombocyter och blod. Idag är jag faktiskt piggare. Har sovit rätt ok inatt också. Annars då? Nja, vet inte om jag skrivit om det innan, men slemhinnorna i magen har ju kajkat ur. Så jag har fullt upp med att stoppa i mig lite mat hela tiden för att jag inte ska gå helt tom. Men det är ju inte så att det är roligt att äta eftersom smaksinnet är helt borta. Förmodligen en kombo av cytostatikan och min förkylning. Förkylningen är ju också en grej. det låter som om jag ska hosta upp lungorna och jag är täppt så att det knappt går att känna igen min röst. Idag frågad en annan patient om det var rökhosta??? Så det är rätt skrällande. Men eftersom mitt immunförsvar bara försvinner för tillfället finns det ju inget som kan jobba mot förkylningen så det blir ju liksom inte bättre. Sen är det ju det där med min hy och hud. man skulle kunna tro att det är solbränna som flagnar, men eftersom hyn är helt grå så förstår man ju att det inte är solbränna jag tappar (ni som pluggade med mig, kommer ni ihåg kemiläraren Rolf Norin? ungefär så). Alltså, jag känner mig bara för äcklig. Har också fått någon allergi av cyten så att runt halsen har jag fullt med röda utslag som kliar. Tror nog att det var allt jag hade att klaga på för tillfället. Just det, eftersom det inte är så viktigt vad jag stoppar i mig, utan bara att jag får i mig något så är specialiten just nu te med två sockerbitar och pringleschips. Testa det som förrätt ikväll när ni sitter där och ska ha det mysigt. Försök att beskriva hur de två smakkombinationerna fungerar tillsammans.

Vet inte om ni märkte av min bitterhet nyss. Jag är inte stolt över den, men känner att det ibland är befogad. Har tidigare under min sjukdomstid tyckt att alla har ju problem av olika slag. Och man får klaga. En del ber ju om ursäkt för att de gnäller över något. Men jag har innan sagt att vi alla har olika problem. För så är det ju. Men nu vet jag inte. Nu känns det bara som om jag skulle vilja säga till alla som gnäller - kan du dö av ditt problem? Om svaret är nej, men gnäll inte då! Var tacksam över att du inte behöver tänka på det. Lev livet och njut. Jag vet, det kanske är lätt för mig att säga. Men liksom tänk efter, du kanske klarar dig rätt bra utan att göra milen under 40 min? Eller det kanske inte spelar så stor roll om du hinner jobba klart innan du går hem? Tycker ni ska satsa på hälsan istället. Och att njuta av det ni har. Hela tiden. Njut av att ni kan sitta trångt i soffan hela familjen en lördagskväll och bråka om vad ni ska se (förresten, det är ju Mello ikväll). Uppskatta allt det vanliga. Och jag vet att många av er gör det. Speciellt ni som hängt med mig under dessa år. En av anledningarna till att jag är lite extra bitter idag är att jag surfade in på Charlotte Perellis blogg idag. Ibland gör jag det. Jag vet. Och jag skäms. Men det är ju verkligen ett helt annat liv. Det är inte så att hon var gnällig eller så, men vilket liv. Alltså hallå, vakna! Förmodligen är jag ju avundsjuk, så är det ju. Men ändå. (http://charlotteperrelli.damernasvarld.se/) Visst håller ni med mig? Men visst, det är fantastiskt att det finns så fina puderdosor från Dior.

Nu blev jag lite inspirerad att gå ut. Ska nog ta en sväng. Kanske gråheten försvinner lite.

Kram på er!

2 kommentarer:

  1. Älskade vän!! Ligger här o läser och kommer på mig själv att skratta mellan tårarna....du är så härlig trots allt mörker hittar du alltid något att gripa i...du är min idol!! Du skrev så fint om vad livet handlar om IGENTLIGEN!! Älskar dig ika!! Kommer o hälsar på dig så snart jag får❤️❤️❤️ PS....jag läser oxå perelllis blogg och det är sjukt liv hon lever......kram camilla

    SvaraRadera
  2. Fredrika,
    det är faktiskt grått ute och ganska tråkigt. Den vita snön lyser med sin frånvaro men kommer snart tillbaka. Då försvinner det gråa. Även om vi inte förstår så försöker vi att förstå. Du är fantastisk som på ditt "krassa" sätt beskriver din tuffa vardag. Det enda vi kan säga är, kämpa på Fredrika! Det blir en ny vår snart.
    Hälsningar
    och kramar från
    Karin och Bo

    SvaraRadera