Lördag och skidtävling

Om en stund ska jag åka på skidtävling. Nej, jag ska inte delta. Det finns ingen klass för inlagda patienter på US. Men jag ska heja på mina fina, snygga och kanonduktiga kompisar, Robert och Martin! De är också storfavoriter på dagens tävling så jag hoppas på seger för någon av dem. Jag har fått permis några timmar. Behövde ett miljöombyte. Och tävlingen går i Vreta Kloster, inte långt härifrån. Perfekt!

De senaste två dagarna har ju inte varit helt perfekta. I torsdags var jag ju nerdrogad och allt var bara jättekonstigt. Men de gjorde det de skulle göra och väl var väl det. Jag tror inte att någon fixar att man ska ner i svalget och sen pilla runt i lungorna utan att bli sövd. Sen fick jag ju tydligen en väldigt stor dos till min ändå ganska lilla kropp. Det konstiga var ju att mina darrningar och lustigheter satt kvar igår. Och visst, det kanske kan sitta i länge. Men ändå. Så då blev det ett litet pådrag här och dr K ville utesluta hjärnhinneinflammation och skickar en remiss på en MR. Puh! Jag vet ju några av er som har gjort det. Det är ju inte mysigt på något sätt liksom. Först är man helt uppstirrad innan för vem vet vad de hittar i mitt huvud? Och sen tycker jag nog att damerna på plats kunde berättat att det skulle vara bl a knackande ljud. Jag förstod ju att det skulle låta mycket eftersom jag fick både hörselproppar och hörselskydd innan jag kördes in i röret. Och eftersom det var huvudet som skulle undersökas så höll de ju till där uppe precis hela tiden. Men när det första ljud som jag hör är något som knackar så tror ju jag att det är en av damerna på utsidan och tänker, vad vill hon att jag ska göra nu. Men..., sen kommer k-pistljudet och då förstår jag att det är inte någon razzia i MR-rummet utan det är maskinen som låter. Och så där håller den på, Skithögt. Och så ska man ligga där helt stilla. Panikkänsla. Musiken som skulle komma i öronen dök inte upp. Det var först när det blev några sekunders paus på mitten och hon pratade med mig som det blev lite musik. De sista 10 minuterna. Men den hördes knappt heller. Jag räknade till hundra väldigt sakta hela tiden. Det finns säkert dom som tycker att det är helt ok att göra en MR, men jag tycker det var fruktansvärt jobbigt. Dels att ligga stilla och dels att vara fast. Som tur var visade undersökningen att det inte var något fel på mig. Inte ens att jag är koko i huvudet. Och jag tror egentligen inte att de misstänkte något, men de ville bara vara säkra. Förmodligen är mina darrningar och domningar biverkningar efter all intravenös medicin som de proppar i mig. De har ju hittat problemet i lungorna, något svampbakterie, fick resultatet igår. Inte jättesnäll, men eftersom de misstänkte den redan i början av veckan så har jag ju redan börjat medicinera mot den. SÅ den ska nog försvinna tids nog. Min hosta är ju fantastiskt mycket bättre. Får väl kolla andfåddheten idag när jag ska vara ute och heja.

Fick ett psykbryt igår när jag kom tillbaka efter undersökningen. Kunde inte sluta gråta. När det blir så är det så jobbigt. Jag kan inte heller förklara exakt vad det beror på, men det är ju hela denna situation. Allting är fortfarande ovisst, det har fortfarande inte vänt uppåt, det är skit i lungorna, jag gör MR på huvudet, jag känner inte igen mitt eget beteende ibland, jag darrar och domnar, jag får tusen olika preparat i mig. Ute i korridoren kom dr K. Och säga vad man vill om den mannen, jag gillar honom skarpt, han satte sig ner med mig och bara pratade. Och jag förklarade allt som jag skrev nyss för honom och jag har ju med all rätt anledning att tycka att allt är piss. Och så är det ju det här med att jag vill åka härifrån. Jag längtar ju hem. Tror det eller ej. När jag lugnat ner mig satt jag kvar lite på svarta soffan vid hissarna. Och då kommer dr Lucia. Likadant igen, jag bryter ihop. Men vi går n på hennes kontor och vi kollar alla värden och vi pratar (hon pratar mycket) om allt möjligt. jag får testa lite hudcreme som hon har och så kommer svaren från MR som bevisar att allt var ok. Sitter säkert hos henne en timme. Jag frågar om det går för sig att jag hänger med på skidtävling idag och självklart löser vi det. Måste dock vara tillbaka till 13 för att vi inte ska skjuta på medicinerna alltför länge. Men ändå. Jag får komma härifrån. Sen lägger jag och min underbara nattsköterska L upp en plan för kvällen, natten och morgonen. Alltså, om ni bara visste vilka människor som jobbar här. De är helt underbara, mänskliga och omtänksamma. All kärlek till dem.

Nu är klockan tio och jag måste förbereda mig för att bli upplockad av Peter och Måns. Jon är utackorderad till familjen A, han skulle på kalas senare idag så det var en bra lösning.

Jag fått en så fin bukett med blommor, eller två. Får lägga ut lite bilder sen för jag hinner inte nu. Tack! Sen är det en sak till. Boken från jobbet. Skriver mer om den sen. Men, ni är ju underbara.

Love you all!