Uppdatering från avdelning 13

Fredag idag. Två veckor sedan jag blev inlagd. Två veckor sedan jag sov i min egna säng och två veckor sedan jag var hemma och väckte barnen innan skoldags. Det är en himla tur att vissa saker ändå funkar utan mig (som att väcka barnen). Men jag saknar min soffa och säng. Tycker det är jobbigt att ligga i en smal säng med sån där liten vägg i fotänden. Man känner sig så instängd och så känns det som att jag ska ramla ur. Det finns fler saker som jag saknar såklart, men det förstår ni nog.
Min status sedan förra veckan är egentligen oförändrad. I alla fall vad gäller den där febern. Häromnatten trodde jag att det var på gång. Var uppe i 38.1 och kände att - äntligen, nu kommer den! Men sen sjönk den till 37.6. Så dumt. Och det är konstigt att vilja ha feber och frossa. Men jag vet ju att det är något som jag måste ha. Det är ju då det bildas nya vita blodkroppar och ett nytt immunförsvar. Och det måste jag ju ha. Gällande det övriga gnället som jag hade sist så är nog nästan allt lite bättre. Magens slemhinnor verkar ha repat sig (tack och lov), mina smaklökar har vaknat till liv och den grå färgen i ansiktet har försvunnit lite. Jag känner mig överhuvudtaget lite starkare. Fortfarande fjällar jag. Och det har blivit värre. Under kläderna är det som en orm som byter skinn. Ser inte klokt ut. Har fått hit en skrubbvante idag som jag tänkte gnugga bort alla döda celler med och sen ska jag köpa den fetaste krämen av de alla på apoteket. Det borde väl hjälpa lite. Sen är det håret. Nu börjar det lossna stora tussar och det är inte trevligt. Så antingen idag eller imorgon ryker det. Jag trodde ju inte att det skulle ske någon mer gång och därför tycker jag nog att det känns lite mer jobbigt denna gång. Men det är ju inget att göra något åt. Och jag vet ju hur jag ser ut utan hår så det blir ju ingen överraskning.
Jag har ju turen att ha en hel del besök när jag är inlagd. Det är väldigt bra för det får ju tiden att gå snabbare. Och det är jättebra att ni frågar om ni kan komma. För ibland har jag ingen lust faktiskt (ganska sällan). På min avdelning är det så fiffigt att det inte finns några besökstider. Man får komma och gå som man vill. Det är jättebra. Sen måste jag ju göra lite reklam för den fina personalen som finns här. Både läkare och sköterskor är helt underbara. Alla tar sig verkligen tid. De är snällast av de snällaste.
Nu kommer mamma.
Vi hörs!
/Fredrika