Containerlek

Fick ett lite halleluja-moment nu och allt känns lite bra. Tänkte att det kunde vara bra att skriva något då. Det rullar på här med mina engelska tjejceller. De verkar sköta sig. Det i och för sig svårt att veta än, men jag litar på dem. Min kropp håller på att brytas ner, precis som den ska. Det märks bl a när det gäller trötthet och att värdena börjar bli låga. Idag är det sista dagen "ute". Jag kommer från och med imorgon vara på mitt rum tills det vänt och jag har värden som duger att åka hem med. Jag har fått en del problem med illamående och har svårt att äta, men försöker så gott det går.

Har haft fin-besök i helgen av mina gamla Smålandskompisar (fast nu bor de utspridda i södra Sverige) Malin, Yvonne, Karin, Johanna och Maria (och Sofie på telefon). De har varit och hållit mig sällskap på kvällarna och vi tog även en promenad igår. Igår gjorde de stan lite och jag tror att de skötte sig bra där också. Att ses på det här sättet har vi gjort i ca 20 år. Nästan alla av oss har pluggat en period i Linköping i våra liv, men vi brukar hålla till på olika ställen. Det har tex varit i studentkorridorer i Uppsala och Stockholm, hemma hos varandra, på hotell och några av brudarna var på träningsresa till Portugal i höstas. Vad vi gjort på dessa träffar har också skiftat. I våra ungdomsår hann (orkade) vi med både att shoppa en heldag, laga trerätters och sedan gå ut på kvällen under lördagen.  Nuförtiden vill en del gärna gå hem och softa lite mitt under shoppingen och det är ju himla skönt att bara sitta hemma hos någon på kvällen och kanske somna i soffan istället för att gå ut och partaja. Men jag tycker det är dags att ändra lite på det, det kanske krävs en liten 40-årskris. Året som kommer innehåller ju firande av oss blivande 40-åringar. Men hur detta ska gå till gällande detta gäng är ännu oklart. Det blir väl ungdomen Karin som får styra med det... Det är skönt att ha dem i alla fall. Sen önskar jag att nästa träff är på ett helt annat och mycket roligare ställe.

Gissa vad som fanns i denna container när jag tog en liten förmiddagspromenad innan? Nej, ingen katt. En människa satt där i och kollade i sopsäckar. Jag hörde och såg något, men fattade inte vad det var förrän jag upptäckte handen. Oj, tänkte jag. Gick tillbaka samma väg sen, men då var personen i fråga borta. Det är sånt som händer på mina promenader. Ska träffa kompisen Cissi om en stund för att gå en sväng. Får se vad vi hittar då?

Här har vi några godingar som jag saknar: