Sex kilogram är detsamma som sex liter mjölk eller som 30 stycken 200-grammare choklad eller som 1 1/2 normalstor bebis. Och detta, mina kära vänner hade jag gått upp i vikt igår av alla vätska som de pumpar i mig. Helst sjukt! Inte undra på att jag kände mig plufsig och stinn på samma gång. När jag vaknade i morse hade jag världens minsta ögon, kinderna tog för mycket plats, magen stor och låren nästan sammavuxna. Tur att ni inte såg mig! Men, för min egen skull och framförallt flr njurarnas skull så fortsätter vi med lika mycket vätskedropp idag. Skillanden är att jag nu fått furix, som är vätskedrivande. Och det funkar, kan jag säga. Jätteskönt. Nu börjar ögonen titta fram igen. Jag hoppas att jag ska kunna se lite mer normal ut när Carro kommer hit på vår lunchdate snart.
Dagens läkemedel är som igår. Kanin ATG, cyt och förebyggande mot inflammation i njurar och urinblåsa. Jag kanske kan snika åt mig en promenad ute i eftermiddag. Om jag är snäll. Kjell har varit här och öppnat chokladkalendern och pratat bort lite tid på morgonen också. Jag har nästan lovat honom lite fika under eftermiddagen. Ska nog kunna fixa ihop det, tror jag.
Tänkte visa upp mina nya, stora tabletter. Nu kanske ni förstår hur stora de är!
Nu kommer lite mer smått och gott. Fick några fina bilder på snygga kollegor häromdagen. Lyckades fixa hit en bild av några stycken till bloggen i alla fall. Ni förstår ju att jag saknar dem med. Speciellt under november månad när det odlat mustasch... Men det är sant, I miss you guys! Jäkligt tråkigt att missa julshowen i år igen. Jag som hade ett nummer klart där jag skulle glida ner från balkongen och ut över scenen. Får väl fila på det lite mer till nästa år.
Här har vi en liten sötnos som jag också saknar. Vår katt Messi. Hon är dock kattunge på bilden. Nu är hon ju ganska mycket större. Det bästa är att vi bestämt att vi ska ha kvar henne hemma efter transplantationen nu. Egentligen är det inte så poppis med pälsdjur i hemmet eftersom de kan dra med sig en massa bakterier in. Men doktor Anna är kattmänniska och tyckte absolut att hon inte skulle adopteras bort till farmor och farfar. Bara hon inte var i sovrummet och att jag var noga med handhygien när jag klappat henne så är hon ju ett utmärkt sällskap till mig om dagarna. Och jag var inte svårövertalad.
Nu ska jag ringa till min kompis Linda. Hon ser ut så här när hon är med mig!
Kommer kanske mer senare, hej så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar