torsdag 4 december 2014

Dan före dan



Efter en fruktansvärd natt med många väckningar och mardrömmar om vätskedropp så har jag varit vaken sedan fem. Det var liksom ingen idé att försöka somna. Vid halv sju drog jag på mig lite kläder och började gå fram och tillbaka i korridoren. Kände mig lite panikslagen över min svullnad. Ansikte, armar, händer, mage, ben och tår. Allt var liksom helt groteskt (det är min känsla alltså). Mötte personal och då började tårarna spruta och jag svamlade något om att jag skulle rymma ifall de gav mig mer dropp. Men tydligen ska jag inte ha mer nu. Och det är en himla tur. Har fått vätskedrivande två gånger idag, men det hjälper liksom inte. Eller det gör det väl, jag måste ju springa på toa. Men om man ser på vikten så ändras inget. Men det kommer ju försvinna, men det känns märkligt och jag mår inte bra av det.

Annars är det bra. Är lugn inför den stora dagen imorgon, Funderar lite på den långa resan som brittcellerna gör idag. Jag hoppas det går bra för dem! Det finns ett schema för dem med flygtider och eventuella tågtider. Tydligen skulle de komma så sent till Linköping ikväll så de var tvungna att sova lite innan de ville träffa mig. Därför sker inte det mötet förrän imorgon förmiddag. Och så tänker jag på den fina människa som vill ge mig dessa friska celler. En ovärderlig gåva för mig. Ni som tex har kollat Tobiasregistret vet kanske ungefär hur det går till. Annars får ni gå in där och läsa. Donatorn har i alla fall gjort som när man lämnar blod. Tror att det var igår. Och när jag ska få det är det som en blodtransfusion. In i min slang som jag har, för mig tar det ca 30 min. Sen är det klart! Den delen i alla fall. Det som händer sedan är den sega delen och lite mer ovissa delen. 

Det som jag jag gjort här på sjukhuset den senaste veckan är för att förbereda kroppen så mycket som möjligt på att vilja ta emot de nya stamcellerna. När cellerna är på plats så tar det tid för dem att hitta rätt plats och att slå ut de sista av mina egna som fortfarande finns kvar. Detta kan ta olika lång tid. Men under denna tid är jag väldigt utsatt eftersom mitt immunförsvar är väldigt lågt. Det är då som jag blir isolerad. Kroppen är väldigt mottaglig för olika infektioner. Jag kommer inte blir isolerad så fort det är färdigt imorgon förmiddag, utan det kanske tar ett par dagar innan värdena har sjunkit. Men vill ni hälsa på mig under isoleringstiden (och innan också förstås)  så måste ni vara friska. Till slut så har mitt immunförsvar stigit till ett visst värde och jag får åka hem. På ett ungefär.

Tror att vi stoppar där för idag. Jag är ganska trött efter min dåliga sömn inatt. Sen har jag en man som kommer inramlande här lite senare. Han är ute och käkar med jobbet.

Här kommer några bilder från min förmiddagspromenad också. Det var inte så ljust ute direkt.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar