Dagen är ännu inte slut (i alla fall inte när jag börjar skriva detta inlägg) och jag väntar på en av mina fina vänner som kommer med matleverans till mig. Och så hoppas jag förstås att hon vill umgås en stund också. Jag har städat lite på rummet bara för hennes skull också. Det är riktigt juligt. Lagom juligt.
Jag har inte haft så tråkigt idag. Det händer grejer hela tiden. Förutom då att Kjell har tittat in några gånger så har Peter varit här och lunchat och suttit och jobbat lite. Kjell fick smaka min chokladkalender. Jag vet, lite ynkligt, han är ju värd många 200-grammare! Peter är bara ute efter det lakritsgodis som jag fick häromdagen och som var gudomligt gott, köpt på Norins ost här i stan. Men nu har jag gömt det för honom.
De andra sakerna som hänt idag har lite mer med sjukvård att göra. Jag behöver ju inte berätta om det vanliga som händer i ottan - dörren öppnas, lampor tänds, hej hej, termometer sticks in i örat, pulsen kollas, blodtrycket, vägning och sen gärna gå och kissa så sticka kan kollas. Det blev lugnt en kort stund sen kom sjuksköterskan in och gjorde en liten sammanfattning av vad dagen hade i sitt sköte. Jag har idag inte bara jobbat tillsammans med kaninens antikroppar, jag har även fått lite cytostatika och sedan kl 14 kör vi något droppreparat som ska minska risken för att jag ska få inflammation i urinblåsan (?). Det tar bara 15 min att gå in, men det ska göras mångar också få gånger till idag, tror det blev 6 gånger, sista 02.00. Yippie! Så man kan säga att jag är överfylld med vätska. Fjärde-femte månaden se det ut som jag är i. Inte skönt alls. Det här med att mest sitta still är inte alls min grej. Så med min uppblåsta mage gick jag och fjäskade till mig en kvällspromenad nu kl 21. Den var skön!
Jag har fått tre nya tabletter till min pillersamling som innan bestod av tio stycken. De här nya kompisarna är väldigt stora och i kapselform. Jag gillar inte kapslar. Men då jag läst en del om dem så verkar de var några av de viktigaste som jag ska ta för att undvika GVH (kan berätta om det en annan dag), så det är väl bara att svälja och le. På bilden är inte de nya med, de skulle inte få plast i den lilla rutan.
Sangan som var här innan och bjöd på smaskig köttgryta med ris hade topphemlig information om vår före statsminister. Men tyvärr, jag lovade att inte avslöja. Men hon hade hört det från säker källa - en Stockholmsbrud! Det ni, lantisar! Jag har ju blivit så uppdaterad om jobbet sista tiden, både av Pia igår och Sangan idag så det känns nästan som att jag är där. Så om någon annan från arbetslaget undrar något så kan ni höra av er till mig, jag har nog hört det mesta, Sen skickar ju Karin rapporter ganska ofta så det känns som om jag har full koll.
Är det något mer som jag borde berätta nu? Jag har ju kvar det smaskigaste, själva transplantationen. Men den tar jag nog imorgon, tror att jag får lite mer tid på dagen till den. Den kräver ju sin tid...
Det jag börjar oroa mig för är ju hur jag ska kunna stå ut med att vara isolerad på mitt rum i kanske 14 dagar, det är två veckor!!!! Tydligen är personalen här också lite oroliga enligt min doktor Anna. Jag är ju liksom den piggaste patient som de någonsin haft som oftast är piggare än personalen och är ute och går så fort jag kan och får. Men nu ska jag alltså vara i samma rum under så lång tid. Det är nästan så att man önskar att jag blir lite trött och sjuk och sover bort några dagar. Jag föreslog att vi kunde göra en hinderbana och springa runt i där inne, men tydligen var inte det så poppis pga smuts och damm och annat som är farligt för mig. Jag skulle kunna "slå mig" också, hmm. Så jag får väl nöja mig med cykeln och hantlarna. Och titta på film. Och hoppas på att jag får massor av besök som kan underhålla mig om det är läge för det eller bara komma och hålla handen om det är läge för det. Det känns som om det är dagarna som blir värst. Då jobbar ju de flesta. Men min älskade Peter har lovat att vara här så mycket jag vill och så har jag bokat in mamma också. Och så har jag ju Kjell. Det här kommer nog gå bra.
Dags att kissa, borsta och hoppa i säng innan nästa dropp kommer!
Alla ni som läser och som skriver så fint till mig - stort tack! Jag är förvånad över att det är så många som gör det. Saknar er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar